Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Erfarenheter från andra platser talar för att en specialinventering i Järfälla
sannolikt skulle resultera i en markant ökning av antalet fossila hägnadsrester
från den äldre järnåldern (jmf Hermodsson & Ericsson 1994, Grönwall &
Höglin 2007).
I Järfälla har ett förhållandevis stort antal järnåldersgravar och gravfält varit
föremål för arkeologiska undersökningar. Vid dessa har gravar vid Viksjö (RAÄ
6 & 219), Äggelunda (RAÄ 29), Barsbro (RAÄ 60), Herresta (RAÄ 114 & 115),
Barkarby (RAÄ 248) och Kalvshälla kunnat dateras till den äldsta eller den äldre
järnåldern. Ett gravfält som särskilt kommit att uppmärksammas var det som
undersöktes vid Barkarby, strax norr om Järfälla kyrka, under 1930-talet (RAÄ 248).
Gravarna på det så kallade Karlslund-gravfältet var anlagda under yngre romersk
järnålder och utgjordes av såväl brand- som skelettgravar. Delar av gravfältet
kan antas ha försvunnit i samband med senare tiders odling och bebyggelse,
varför dess ursprungliga omfattning kan ha varit betydande (Andersson 2006).
Eventuellt så kan gravarna vid Karlslund ha utgjort resterna efter ett för flera
gårdar gemensamt gravfält, som vid övergången till folkvandringstid kom att
överges och ersättas av den yngre järnålderns gårdsgravfält.
Till perioden kan preliminärt också de tre fornborgar som finns inom kommunens
gränser dateras (RAÄ 62, RAÄ 339 & RAÄ 118). Av dessa utgör Gåseborg (62)
en av regionens mer imponerande, belägen på ett krön med utsikt över Mälaren
och med kraftiga dubbla murar. Gåseborg har inom ramen för ett uppsatsarbete
vid Stockholms universitet varit föremål för en mindre arkeologisk undersökning
och befanns då ha utgjort en permanent befäst bosättning, snarare än, som
tidigare antagits, en tillfälligtvis nyttjad försvarsanläggning (Carlström 2003).
Yngre järnålder
Det fyrtiotal gravfält som utifrån deras yttre karaktär preliminärt kan dateras till
järnålderns senare del har tidigare föreslagits visa på en expansion av bebyggelsen
under perioden (Källman & Nygren 1991:25). Det bör dock påpekas att det är
mycket vanskligt att dra några slutsatser rörande bebyggelsens omfattning och
eventuella expansion utifrån de ovan mark synliga gravarna. Av erfarenhet vet
vi att den äldre järnålderns gravar i långt mindre utsträckning än de från den
yngre järnåldern, låter sig upptäckas okulärt och att deras mörkertal därför kan
vara stort. Inte heller tillkom några stora landarealer under perioden, på samma
sätt som under bronsålder-äldsta järnålder. Landskapet liknade topografiskt sett
dagens och bebyggelsen var liksom tidigare koncentrerad till Järfällas sydöstra
delar, i anslutning till Bällstaån och Igelbäcken.
Inom området finns eller har det funnits 13 stycken runristningar, företrädesvis
från 1000-talet. Det senaste fyndet påträffades i samband med undersökningarna
vid Kalvshälla och utgjordes av ett mindre runstensfragment (se Andersson, K
2009). Flertalet av dem har dock stått utmed en äldre färdväg som sträckte sig
från Barkarby ned till det gamla färjeläget vid Lövsta i Spånga socken. När den
medeltida sockenkyrkan senare uppfördes skedde även detta i anslutning till den
ovan nämnda färdvägen och Bällstaån. Än idag är bebyggelsen huvudsakligen
15