Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

6.1.2. Övriga anläggningar
Härdar & kokgropar
Från RAÄ 19 finns registrerat 258 stycken härdar och 2 stycken kokgropar (se
Anläggningstabell i bil 6). Av härdarna kunde 24 stycken sättas i samband med
olika huskonstruktioner, medan övriga saknade direkta relationer till större
konstruktioner. En tendens var en koncentration av härdar till UO:s centrala
östra samt sydöstra delar, där också förekomsten av skärvsten var mer riklig (se
nedan).
Skärvstensflak
Koncentrationer av skärvsten påträffades framförallt på de centrala och sydöstra
delarna av boplatsytan. I några fall korrelerade dessa rumsligt med husen och kan
antas vara avfallsdeponeringar från dessa (se även Husbeskrivningar bil 1 & 2.3). Ett
rumsligt samband fanns även med härdar och kokgropar utanför husen.
Två av skärvstensflaken daterades med hjälp av 14 C-analyser av träkol.
Skärvstensflaket A2306, beläget strax nordöst om Hus 5 erhöll en datering till
390BC-20AD (95,4% sannolikhet, 2 sigma), det vill säga förromersk järnålder.
Dateringen av skärvstensflaket sammanfaller med husets datering och de två
företeelserna kan därför antas tillhöra samma bebyggelsefas.
Skärvstensflaket A2030 var beläget intill ett större stenblock på den norra delen
av UO och daterades till 810-400BC, alltså till yngre bronsålder-äldsta järnålder.
Lämningen ligger på ett visst avstånd från den centrala boplatsytan och avvek
även vad gäller fyndmaterialet. Bland annat påträffades en större mängd fiskben
och – fjäll, ett tandat benredskap och bensyl (se Fynden nedan), samt rikligt med
fragmentarisk och spjälkad keramik.
Historiska lämningar
I det äldre kartmaterialet kan man se att flera historiska lämningar en gång
funnits inom RAÄ 19, 20 och 67. Dessa har sedan tidigare redovisats i olika
sammanhang och kommer att behandlas vidare i samband med rapporteringen
av slutundersökningen av Kalvshälla bytomt, RAÄ 251 (bl.a. Andersson 2002
manus, Bratt 2003, Sander 1996). I föreliggande rapport behandlas därför dessa
lämningar mer översiktligt.
Utmed UO:s norra gräns var vid undersökningstillfället en vägbank – en rest av
den gamla landsvägen mot Enköping. Vägen var väl synlig och återfinns också
på flera historiska kartor. På den i bilagan rektifierade kartan från 1729 har dock
kartritaren, sannolikt av misstag, lagt in vägen ca 20 meter för långt mot söder så
att den löper inne på undersökningsområdet.
22
Vid en kartering av gravfältet år 1932 upprättades en gravfältskarta. På denna
kan ytterligare vägar ses, vilka har varit belägna inom UO (Bratt 2001:14). Dessa
redovisas på bifogad karta från 1729. Den N-S orienterade mindre vägen har
troligen utgjort förbindelsevägen (byvägen) mellan Kalvshälla bytomt och
landsvägen.