Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Hus 5.
Bockbredd: 1,47–1,71–2,00–(2,21)–1,93–2,22 (2,94 till bärande).
Spannlängd: 3,27–3,54–(3,31)–3,20–4,57–2,94. De två senaste måtten något osäkra.
Längd: ca 24 m.
Bredd: ca 5-5,5 m.
Datering: Förromersk järnålder – äldre romersk järnålder
Huset uppmärksammades i fält och var beläget huvudsakligen i lermark med en övergång till
morän i öster. Riktningen var ca 95 o gon, dvs i det närmaste östvästlig. Lämningen var störd
av ett djupgrävt kabeldike samt av byvägen till Kalvshälla. Huset var även delvis överlagrat av
den vikingatida stensättningen A14, vilket ytterligare påverkat lämningen. Under stensättningen
påträffades dock en stolphålsrest (A3866) som troligen utgjort en väggstolpe. Byvägen föreföll inte
ha påverkat Hus 5 i någon större utsträckning, då anläggningar påträffades under denna. Däremot
kan det antas att parstolphålet till A3197 försvann i samband med grävningen av kabelschaktet.
En viss karaktärsskillnad fanns mellan den västra och den östra delen av huset. Den östra delen
har haft en något bredare bockbredd, samtidigt som den östra gaveln förefaller ha utgjorts av två
större markfasta block med en mellanliggande rännformig, kulturlagerfylld grop (A3180). Det
östligaste bockparet kan eventuellt ha blivit omstolpat vid något tillfälle. Huruvida skillnaderna i
husets konstruktion har haft med de olika markslagen att göra, eller om det visar på en funktionell
indelning av huset är oklart. Den rännformiga gropen mellan de två större stenblocken i husets
östra gavel skulle kunna tolkas som ett tecken på att en öppning funnits i denna del – kanske för
boskap eller svin. I sådana fall skulle skillnaderna i konstruktion kunna bero på att huset haft en
fähusdel i öst och en bostadsdel centralt och/eller i väst. Att säkert typbestämma Hus 5 låter sig inte
göras, då samtliga bockpar sannolikt inte återfunnits. Utifrån den relativt korta spannlängden i den
västra delen av byggnaden, den underbalanserade konstruktionen samt att en funktionsindelning
sannolikt funnits inom byggnaden, bör dock huset motsvara typ B3 (Göthberg 2000:62).
Att bostadsdelen varit centralt placerad kan också styrkas av placeringen av härden A3146, som
sannolikt hört till huset. Härden daterades genom ett 14 C-prov till 250BC – 250AD (95,4%
sannolikhet, 2 sigma). Ytterligare två härdar påträffades inom konstruktionen, A 3187 och A3189,
men huruvida dessa verkligen hört till huset är något mer osäkert.
Fynd påträffades vid grävning av provrutor och anläggningar. Sammanlagt grävdes 5 stycken
provrutor inom hus 5. Kulturlagret tycktes delvis vara något omrört då det framkom flinta och
kvarts i de övre lagren. Ändock fanns det en antydan till stratigrafi då keramik av en äldre karaktär
påträffades främst i stick 3 och 4. I ruta 108 påträffades den enda säkra rabbade keramiken i stick
3. Den brända leran som kan antas utgöras av lerklining från huset, kommer huvudsakligen i stick
1 och 2. Lerklining förekom även i en väggstolpe (A3173) och i en takbärande stolpe (A3177).
Den brända leran gav också intryck av att vara placerad längs med de antagna vägglinjerna. Ett
intressant fynd utgjordes av en liten vit glaspärla funnen i ruta 108, stick 1. Det är dock osäkert om
pärlan verkligen hör till husets kontext. Dateringen av härden samt den något underbalanserade
konstruktionen (mittskeppets utgjorde cirka 40% av husets bredd) talar för en datering av huset till
Kristi födelse eller till de närmast följande århundradena därefter. Om pärlan hört samman med
husets brukningstid innebär detta att den utgör ett av de äldsta fynden av glaspärlor i regionen.
70