Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Längst i norr har det tidigare funnits fyra väl sammanhållna byggnader. Detta
bebyggelsekomplex utgör Kalvshälla dragontorp, bebott under 1700- och 1800-
talen. Enligt gravfältskartan rör det sig om ett boningshus, en källare, ett uthus
samt en byggnad med okänd funktion. Av dessa kunde endast källaren samt
boningshuset återfinnas vid undersökningstillfället. Ytterligare ca 25-30 meter
mot söder fanns resterna av ännu en jordkällare, ingrävd i den stora gravhögen
A5. Även denna återfinns på gravfältskartan. Källaren dokumenterades vid
undersökningen av graven.
Omedelbart norr om gravhögen påträffades vid schaktning fyra likstora block,
cirka 0,7-1 meter stora. Stenblocken bildade en 2,5 x 4 meter stor rektangel
och innanför dessa påträffades keramik från historisk tid (BIIy) och järnskrot.
Lämningen utgjorde sannolikt resterna av en byggnad där blocken utgjort de hörn
som träsyllen vilat på.
Ungefär 30-40 meter längre mot öster (öster om byvägen - se ovan) påträffades
en terrassering. På denna grävdes tre stycken kvadratmeterstora rutor (R235-237 i
vilka fynd av både förhistorisk och historisk karaktär påträffades. Det förhistoriska
fyndmaterialet bedöms ha kommit från den omkringliggande boplatsen då man
byggt terrassen, och bör alltså ha hamnat i terrassen sekundärt. De historiska
fynden talar för att det rört sig om en sentida terrass även om säkra bebyggelsespår
saknas. Fynden utgjordes bl.a. av ett mynt från 1529, glaserat rödgods (BIIy) och
en bronsknapp av historisk karaktär. För en överblick av vägar och historiska
husgrunder hänvisas till den rektifierade kartan från 1729 i bilagan.
6.1.3. Fynden
Ur ett regionalt perspektiv kan fyndmaterialet från Kalvshälla beskrivas som typiskt
för en mellansvensk boplats från yngre bronsålder – äldre järnålder. I likhet med
många andra lämningar har också ett långt, sannolikt kontinuerligt, nyttjande
under 3000 år inneburit en mycket hög grad av fragmentering av såväl kulturlager,
anläggningar och fynd. En mycket liten andel av de undersökta kulturlagren var
stratigrafiskt intakta, något som påverkar fyndens potential. Ur ett övergripande
perspektiv har erfarenheterna och resultaten från Kalvshälla ett uppenbart
vetenskapligt värde. Särskilt kan lyftas fram möjligheterna att på en och samma
plats studera bebyggelsens utveckling och hur denna har varit strukturerad över tid.
Fyndens användbarhet som underlag för dateringar av enskilda kontexter är dock
starkt begränsad. Då fynd påträffats i slutna kontexter, exempelvis i skärvstensflak,
stolphål eller i nedgrävningar, kan en koppling göras till en tidsmässigt och
rumsligt avgränsad händelse, men det finns alltid en risk att föremålet är äldre än
den kontext det påträffas i, särskilt på en plats med lång nyttjandekontinuitet. I
bästa fall korrelerar fyndens rumsliga spridning mot strukturer på ett sådant sätt
att dessa kan tolkas ha ett samband.
I genomgången av fyndmaterialet från Kalvshälla nedan, kommer de viktigare
fyndkategorierna att presenteras översiktligt. Avsikten är att för läsaren redogöra
23