Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

eventuellt kan tala för att det verkligen rör sig om en gjutkärna är att föremålet
påträffades i anslutning till flera koncentrationer med skärvig sten, vilket tidigare
har satts i samband med metallhantering under bronsåldern. Utifrån formen på
gjutkärnan bör denna kunna dateras till Montelius period V.
Ytterligare 3 stycken gjutformsfragment påträffades, varav två framkom på
terrassen till Hus 3A & B (ID2133 & 2442) samt ett i en nedgrävning (A2435)
direkt öst om Hus 10 (ID2618). Dessa har dock inte kunnat typbestämmas.
Sammantaget är fynden alltför få för att några slutsatser skall kunna dras rörande
gjuteriverksamhetens rumsliga och kronologiska omfattning.
Fynd av sten
Stenmaterialet är funnet i olika sammanhang och kontexter tillhörande bronsålders-
/järnåldersboplatsen i Kalvshälla. Fynden har således framkommit vid såväl
rensning av ytor, anläggningsgrävning som rutgrävning. Enstaka fynd saknar dock
kontexter men är ändå medtagna i sammanställningen eftersom härkomsten trots
allt är undersökningsytan.
Materialet redovisas per fyndkategori. Valda kategorier redovisas dessutom på en
spridningskarta i syfte att visualisera förtätningar inom ytan och för att visa på
fyndens korrelation med huskonstruktioner och andra strukturer.
Registreringen av fynden har utförts av flera personer oberoende av varandra och
har pågått under flera års tid. Detta har medfört att fynd bedömts något olika och
att inbyggda skillnader i tolkningarna finns.
Kunskapen kring frakturbilden för framförallt kvarts har varit eftersatt men tack
vare riktade analyser av uppgrävda kvartsmaterial och laborativa experiment har
dock kunskapen kring detta ökat (t.ex. Callahan, Forsberg, Knutsson, Lindgren
1992, Lindgren 1996). Vad det gäller flinta så finns en längre erfarenhet och
sedan många år har olika klassifiseringsscheman använts (Wigfors, Rex Svensson,
Andersson 1978, Helskog, Indrelid, Mikkelsen 1976), även om revideringar och
modifieringar har skett i viss grad.
I litteraturen kan man se att stora materialredovisningar av sten nästan uteslutande
baserats på undersökningar av stenåldersboplatser. Att bronsåldersboplatser,
men även äldre järnåldersboplatser, kan innehålla bearbetad och slagen sten är
således en tämligen ny information. Bristen på stora analyserade stenmaterial
från bronsåldern gör därför att man ofta varit/är tvungen att använda sig av
klassificeringar anpassade för äldre tidsperioder. Analyser av stenmaterial från
bronsålder-äldre järnålder har dock gjorts i Skåne, bl.a. i syfte att se om det finns
teknik- och metodskillnader i stenteknologin mellan stenålder och bronsålder/äldre
järnålder. Högberg skriver: Även om ett fåtal attribut i begränsad omfattning förekommer
i båda materialen är skillnaderna så pass stora att det sammantagna intrycket är två material
med fullständigt olika karaktärer (Högberg 2001:54). Detta resultat är dock svårt att
använda vid jämförelse med ett material från Mälarregionen eftersom Högbergs
analys endast inbegriper fynd av flinta och att det vanligaste förekommande
29