Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Förord
I Stockholms läns museums regi blev ett antal fornlämningar föremål för arkeologiska
undersökningar vid Kalvshälla mellan åren 1994 och 1998. Den fornlämning som
presenteras i denna slutrapport, RAÄ 19, avslutade undersökningarna och sammanlagt
deltog 19 arkeologer i fältarbetet. Många fler har genom föredrag, visningar och
utställningar tagit del av de resultat som utgrävningarna givit. Undersökningarna har
dessutom direkt och indirekt ytterligare medfört att arkeologer från Stockholms läns
museum, inför både allmänhet och branschfolk, visat sina resultat. Som en spin-off effekt
av undersökningarna anordnades också seminarieserier och pedagogisk verksamhet för
skolelever.
Platsen där människor har levt sina liv under drygt 3000 år ligger numera under
en vägbana. Det är därför inte helt lätt att se den förhistoria som har funnits. Det
arkeologerna har dokumenterat är lämningar av bl.a. dagligt liv. På sätt och vis
har minnena av dessa människor som bodde här och kallade platsen för sitt hem
åter kommit till ytan - fått liv. Man kan kanske säga att länsmuseets arkeologiska
undersökningar har gjort att vi minns dem på nytt. Genom arkeologin finns de
återigen i våra tankar. Jag är övertygad om att de skulle vara nöjda.
Boplatsen som rapporten behandlar omfattar nästan 2500 anläggningar och fler än
3500 fyndposter. Utifrån dessa har en boplatsstruktur från mellersta bronsålder fram
till och med yngre järnålder tolkats. Samtliga medverkande arkeologer har på olika sätt
bidragit till tolkningen. Varje enskild anläggning har undersökts och dokumenterats
i ur och skur, varje enskilt fynd har tvättats och registrerats. Fler än 30 000 gånger
har ”measure-knappen” på totalstationen tryckts in. En totalstation som förövrigt
numera är helt och hållet omodern. Hundratals överföringar av data har gjorts ofta
på sen kvällstid. Många ton jord har flyttats för hand för att blotta den förhistoria
som den har dolt. Efter fältarbetet har ett omfattande arbete i kontorsmiljö vidtagit.
Från ett kaos av anläggningar och fynd har en begriplig struktur framkommit.
Totalt planeras fyra rapportvolymer inom projektet. De två första är klara och
behandlar gravfältsundersökningarna från 1995-1997. Denna föreliggande tredje
volym behandlar som ovan sagts den förhistoriska boplatsen som undersöktes
1997-1998. Den fjärde och sista volymen kommer att omfatta den plats som hyste
Kalvshälla bytomt. Många diskussioner har föregått formen på uppdelningen av
fornlämningarna i dessa fyra delar och egentligen bör kanske platsen snarare ses som
ett stort sammanhang med lämningar från mellersta bronsålder till nutid.
Mer än tio år har gått sedan undersökningarna avslutades. Detta kan tyckas vara en
mycket lång tid för att producera en rapport. Och visst är det också en så pass lång tid
att arkeologin har hunnit utvecklas både kunskapsmässigt och metodologiskt. Efter
att undersökningarna avslutades 1998 gick luften ur den arkeologiska ”marknaden”