Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

6.2. RAÄ 20+67
6.2.1. Anläggningar
Boplatslämningarna vid Dragonbacken framkom 1995 i samband med
undersökningen av gravfältet och har delvis tidigare behandlats (Bratt 2001:49).
Lämningarna framkom dels på krönet av backen inom den norra delen av UO,
dels inom UO:s södra delar. Anläggningarna utgjordes huvudsakligen av stolphål,
härdar och nedgrävningar utan strukturellt urskiljbart samband.
På den norra delen påträffades, utöver stolphål och härdar, även en deposition av
djurben (A114). Benen daterades genom en 14 C-analys till den äldre bronsåldern
(1750-1490BC, 95,4% sannolikhet, 2 sigma), vilket gör anläggningen till den äldsta
kända vid Kalvshälla. Det närliggande fyndet av ett fragment av en skafthålsyxa,
påträffat i fyllningen till en av de närliggande gravarna, utgör en indikation
på att boplatsanläggningarna i den norra delen eventuellt härrör från en äldre
bronsåldersboplats, koncentrerad till krönet av Dragonbacken. Antagandet
får dock anses vara behäftat med stor osäkerhet. Ytterligare prover från två av
härdarna på platsen gav dateringar till yngre bronsålder – förromersk järnålder
och i vilket skede och av vilken anledning anläggningarna på krönet av kullen har
tillkommit är oklart.
Anläggningarna på den södra delen av UO utgjordes av ett fåtal stenskodda
stolphål, mörkfärgningar och härdar. Genomgående var de mycket fragmentariska
och de huskonstruktioner som initialt tolkades finnas inom UO:s södra delar har,
som ovan nämnts, senare avskrivits. Det kan dock inte uteslutas att byggnader i
något skede har funnits på platsen, men på grund av gravfältets påverkan på ytan,
samt senare aktiviteter i form av vägdragningar, husbyggen och schaktningsarbeten,
har detta inte säkert gått att fastställa. Ett kolprov från A523, en av härdarna
på ytan, gav en datering till 420-610AD (95,4% sannolikhet, 2 sigma). Det kan
inte uteslutas att några av de anläggningar som var av boplatskaraktär haftr ett
samband med gravfältet, då varken stolphål eller härdar är ett ovanligt inslag på
järnåldersgravfält.
Historiska lämningar
På kartan från 1729 kan man se en ängsväg som leder mot sydväst från Kalvshälla
bytomt och vidare ner till gravfältet RAÄ 20. Denna väg karterades även 1932, i
samband med den tidigare nämnda gravfältsinventeringen. På 1932 års karta kan
man se att vägen fortsatt vidare upp på impedimentet, förbi och över ett antal
gravar. Fyra bebyggelselämningar fanns markerade på kartan där de två längst i
öster delvis verkar ha överlagrat vikingatida gravar. Eftersom slutundersökningen
av dessa gravar inte indikerade några byggnader, så kan det vara så att man vid
inventeringen 1932 felbedömde enstaka gravar som husgrunder. Dessa redovisas
dock som husgrunder på bifogad karta. Utöver husen har även två källargropar
markerats.
35