Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Den sammanhållande kraften - A5
Anläggning 5 utgörs av en grav som tycks etableras samtidigt som boplatsen.
Primärgraven är anlagd under yngre bronsålder och utgörs av en brandgrav med en
mindre överlagrande stenpackning. Begravningen har omgärdats av offerhandlingar
där minst två vuxna människor har fått följa med den vuxna man som begravdes i
huvudgraven. Dessa två är till skillnad från huvudgraven inte kremerade.
Utöver primärgraven har ytterligare fyra begravningar (6 individer) skett med en
intervall av ca 300-400 år. Under förromersk järnålder begravdes en okremerad
vuxen kvinna lagd på rygg. Under romersk järnålder begravs en vuxen och ett barn
okremerade. Under folkvandringstid störs denna grav av en brandgrav. Under
vikingatiden byggs överbyggnaden om. Således har begravningar skett under yngre
bronsålder, förromersk järnålder, romersk järnålder, folkvandringstid och vikingatid.
Den sista fasen är också tiden för anläggandet av det stora gravfält som överlagrar
boplatsen och således också tiden för boplatsens slutgiltiga övergivande och flytt
till Kalvshälla bytomt.
Den tidiga graven har en överbyggnad som till stor del består av skärvsten. Graven
bör utseendemässigt inte ha skiljt sig särskilt mycket från de skärvstenspackningar/
högar som ofta återfinns på boplatser. Också på Barkarbyboplatsen har det funnits
åtminstone två större skärvstensflak belägna på östra delen av boplatsen. Skärvstenen
kan eventuellt vara en fysisk manifestation av samhörigheten mellan boplats och
grav. Skärvstenshögar har tidigare föreslagit ha en funktion som gränsläggande
för boplatser (Andersson 2001). Kanske är själva förekomsten av skärvsten så
intimt förknippad med boplatser att den representerar boplatsen också i andra
sammanhang? En boplats som har fungerat under lång tid bör ha varit bemängd
med skärvsten i både ansamlingar och i själva marklagret (kulturlagret). Detta kan
idémässigt skapa en stark relation mellan just skärvstenen och boplatsen. Genom
att placera skärvstenen i andra sammanhang förflyttar man symboliskt boplatsen,
eller åtminstone boplatsens ”rum”, till den andra kontexten. Man förflyttar alltså
boplatsens gränser.
När graven anlades har det redan funnits en boplats eller åtminstone någon form
av aktivitet på platsen vilket stöds av graven A3760 som är den äldsta daterade
anläggningen på boplatsen.
Graven A5 har alltså varit en anläggning som har funnits centralt på boplatsen
under hela dess existens. Även om graven inte etableras i direkt samband med
boplatsens anläggande så är tidsspannet så pass litet att den bör betecknas som en
grundläggargrav. Förmodligen har den uppfattats som en sådan, eller åtminstone haft
en mycket central roll för de boende på boplatsen. Gravens fem faser går också att
korrelera med boplatsens fem bebyggelsefaser. När boplatsen överges antar också
graven en väsentligt annan form. Graven A5 är alltså den länk som ser till att det
finns en kontinuitet på boplatsen trots förändringar i bebyggelsestruktur.
För att illustrera de parallella förändringar som sker i grav A5 och på boplatsen
jämförs dateringarna nedan:
42