Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Slutsatsen blev att nötboskapen inte primärt hållits för köttproduktionens skull utan att andra funktioner
som mjölkproduktion och dragkraft också spelat roll för åldersfördelningens utseende (Ericsson m.fl.
2003:261).
Ett stort antal fragment från ben och horn av nötboskap bär spår av både styckning i samband med
slakten och av tillagning och konsumtion. Spår efter tugg och gnag från bland annat hundar, råttor och
möss visar att benen, åtminstone under en kort period, legat tillgängliga för lösgående djur på gården.
Får och/eller Get
Totalt har 249 fragment med en total vikt av 582,2 g kunnat bestämmas till får (Ovis aries) och/eller Get
(Capra hircus) på Kalvshällaboplatsen. Där det varit möjligt att särskilja arterna har de bedömts utifrån
artseparerande kriterier publicerade av Boessneck m.fl. (1964). Endast 1 fragment (3,6 g) identifierades
till får medan 36 fragment (117,8 g) bestämdes till get. Resterande material, 212 fragment (460,8 g)
består av de ben som inte gått att specificera till någon av arterna utan i stället har tillförts gruppen
får/get.
Även för får/get har delar från alla kroppsdelar hittats i materialet vilket talar för att både slakt och
konsumtion skett på boplatsen. En beräkning av relationen mellan köttrika och köttfattiga delar gav
30,5 % för köttrika delar och 69,5 % av fragmenten kunde klassas som slaktavfall. Motsvarande siffror
för Apalle är ungefär 34,3 respektive 65,7 %.
Eftersom varken slaktåldrar eller mått registrerats har det inte varit möjligt att undersöka småbovidernas
produktionsinriktning. Den bild av sammansättningen i gruppen får/get som växte fram vid
bestämningsarbetet avviker inte från resultaten i Apallematerialet. Där konstaterades att knappt hälften
av småboviderna slaktades innan vuxen ålder, dvs. 2 år samt att det inte förekommer övervikt för någon
speciell åldersgrupp. Slutsatsen blev att småboviderna troligtvis hållits för köttproduktion samtidigt
som ullen spelat en viktig roll för fåren och mjölkproduktionen för getterna (Ericsson m.fl. 2003:272-
273).
Liksom hos nötkreaturen uppvisar en hög andel av småbovidernas ben spår av både styckning i samband
med slakten och av tillagning och konsumtion. Spår efter tugg och gnag från bland annat hundar, råttor
och möss visar att benen, åtminstone under en kort period, legat tillgängliga för lösgående djur på
gården.
Häst (Equus caballus)
Totalt har 146 fragment (1864,9 g) ben och tänder påträffats inom hela den undersökta ytan. Det
saknas delar framför allt från rygg och revben, vilket talar för att konsumtionen skett på annan plats.
En beräkning av relationen mellan köttrika och köttfattiga delar gav 23 % för köttrika delar och 77 %
av fragmenten kunde klassas som slaktavfall. Motsvarande siffror från Apalle var ungefär 25 respektive
75 %.
Varken slaktåldrar har registrerats eller mått tagits och därför har det inte varit möjligt att undersöka
hästens urslaktningsmönster.
Det finns ben av häst som bär spår av både styckning i samband med slakten och av tillagning och
konsumtion. Spår efter tugg och gnag från bland annat hundar, råttor och möss visar att benen,
åtminstone under en kort period, legat tillgängliga för lösgående djur på gården.
Tamsvin
I Kalvshälla påträffades 154 fragment av tamsvin (Sus scrofa domestica) med en total vikt av 685 g. Det
saknas helt representanter från tamsvinets ryggrad i materialet vilket talar för att konsumtionen av dessa
möjligen skett på annan plats. En beräkning av relationen mellan köttrika och köttfattiga delar gav ca
163