Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Kärlens rumsliga spridning
Keramiken påträffades förhållandevis jämnt spridd över de ytor som innehöll
bevarade kulturlager. Några tendenser värda att lyfta fram finns dock. Ett klart
samband kan konstateras mellan förekomst av keramik och ansamlingar av
skärvsten. Sambandet visar sannolikt på avsatta avskrädesdeponeringar vilka kan
kopplas till huslämningarna på den centrala delen av boplatsytan.
En koncentration av keramik och skärvsten påträffades i direkt anslutning till
den östra gaveln till Hus 9. Ett liknande samband kan observeras vid Hus 5, där
skärvsten och keramik påträffades strax norr om husets västra gavel. Vid Hus 9 så
korrelerade keramiken och skärvstenspackningen mycket väl med husets gavel och
talar för att det kan ha funnits en öppning i denna del av byggnaden Den rabbade
keramiken i skärvstensflaket skulle i så fall tidsfästa Hus 9 till bronsåldern. I det
senare fallet är relationen mer oklar men eventuellt så kan ett sådant samband
finnas även för Hus 5. Det rör sig dock här om ett färre antal keramikfragment men
som med sin avstrukna yta och grova magring kan antas höra till äldre järnålder.
En sådan datering styrks också av husets konstruktion (se vidare kap. Husen och
Övriga anläggningar).
Den husterrass som undersöktes centralt på ytan, och som vid olika tillfällen har
hyst minst två byggnader (Hus 3A & 3B), var även den rikligt bemängd med
skärvsten och keramik. Här fanns dock en tydlig kronologisk skiktning mellan de
båda, då merparten av keramiken framkom under skärvstenpackningen och således
bör tillhöra ett äldre skede än den på terrassen avsatta skärvstenen. Detta styrks
också av att en stor del av keramiken var rabbad och alltså bör vara väsentligen
äldre än den troligen folkvandringstida terrasskonstruktionen. Keramiken kan
antas ha hamnat i terrassen då material till denna tagits från omkringliggande
och äldre kulturlager.
Rikligt med keramik påträffades även i ett skärvstensflak intill ett större stenblock
på boplatsytans norra del (A2030). Ett kolprov från anläggningen daterades
till 810-400BC (95,4% sannolikhet, 2 sigma), en datering som styrks av den till
övervägande delen rabbiga keramiken. I skärvstensflaket påträffades även ett
fragment av ett svart, polerat gods, typiskt för den yngre bronsåldern.
Silkärl
Ett säkert fragment av ett så kallat silkärl påträffades i en nedgrävning
(A2907) strax söder om Hus 2 (fig 8). Silkärlen kan antas ha använts vid
ångkokning eller för tillverkning av färskost (Ränk 1987). Ytterligare
enstaka fragment med genomgående hål påträffades och liknande fynd
är kända från bland annat Apalle och Arninge (Eriksson 2003:102,
Gustafsson 2007:194). I ett av fallen har hålet gjorts strax under
mynningen, något som tidigare har tolkats ha skett i dekorativt syfte
(Eriksson 2003). Hål i anslutning till mynningskanten kan dock även
tänkas ha haft en praktisk funktion, exempelvis för att fästa en försegling
av läder eller textil över kärlets mynning.
Fig 8. Silkärl från A2907 i skala 1:1.
Illustration G Werthwein.
27