Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

3.2 Definition av kulturella rättigheter
Enligt Pentti Arajärvi 22 accentueras tre faktorer i rättsprinciperna för de kulturella
rättigheterna: kravet mot samfundet och samhället om godkännande av kulturell
mångfald, konstens och kulturens autonomitet som betonar kulturella värden samt
principen om fritt val för individen. Han räknar upp följande kulturella rättigheter som en
del av de bildningsmässiga rättigheterna:
• rätt att fritt utöva vetenskaper, konst och kultur / att njuta av dessa
• rätt till motionskultur och -inrättningar:
• rätt till kultur- och fritidstjänster (teatrar, orkestrar etc.)
• rätt till kulturinrättningar (museer, konstmuseer, läroinrättningar för konst och fritid på
amatörnivå och övriga inrättningar), samt
• rätt till information. (biblioteks- och informationstjänster)
Kulturell mångfald innebär också att pluralism och sekularisering accepteras, att olika
kulturer tolereras och accepteras. Kulturerna kan definiera sig själva utifrån språkliga,
etniska, religiösa eller andra utgångspunkter. Kulturell autonomitet innebär att kulturen
själv definierar sin identitet, sitt innehåll och sin uttrycksform. Kulturell autonomitet
omfattar också respekt för den kulturella integriteten. Principen om fritt val av kulturell
identitet utgår från möjligheten att utveckla sig själv, yttrandefriheten och uttrycksfriheten.
Rättigheter som hänför sig till kulturella, språkliga eller nationella minoriteter, eller
konstnärliga och intellektuella former samt uttrycksformer för skapande, har traditionellt
ansetts vara kulturella rättigheter. Termen ’kulturella rättigheter’ etablerades i slutet av
1990-talet, då den kopplades till den andra och tredje generationens mänskliga rättigheter.
När den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
utformades år 1966, fick man med de kulturella rättigheterna i detta paket, fastän en
noggrannare definition av dessa blivit föremål för diskussion först i början av 90-talet. 23
Det finns inte endast en klar definition för kulturella rättigheter, utan i varje land har
man fokuserat på de rättigheter som med tanke på landets situation och utvecklingsnivå är
de mest centrala, t.ex. censur, informationsfrihet, ursprungsfolk, språk eller upphovsrätt. I
alla länder följer ändå processen samma utvecklingsriktning: 24
rättigheter > politik > tillämpningsåtgärder > effekter
Med tillämpning av olika källor, 25 kan de kulturella rättigheterna indelas i två delar:
rättigheter som anknyter till kulturen och rättigheter som anknyter till kreativiteten.
22
Arajärvi 2006, 69-77.
23
Laaksonen 2004, 4
24
Laaksonen i verket Skotti 2005
25
Donders 2004, CIRCLE 1993, Stamatopoulou 2004
19