Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

intresse. Den kulturhistoriska kanon har traditionellt dominerats av västerländsk ‘hög’
konst. Om man håller sig till kanon, kan det utestänga nya synsätt och ny kunskap från
diskussionen och forskningen.
I konstforskningen har man avstått från att söka allmängiltiga forskningsmetoder och
-anvisningar. Konsttolkning innebär att man begrundar verkets betydelse. Granskningen
av verken beror på kontexten, tolkarens ställning samt de använda teorierna eller
tolkningsmodellerna. Kringgående av kanonerna kräver att forskningsobjekten inte ges
värderingar eller helgas på förhand. Tolkningen kan ändå aldrig vara helt värderingsfri eller
objektiv, eftersom den alltid är bunden till såväl sin tolkare som sin tidsmässiga och lokala
kontext. Konstforskningen har heller inte förblivit autonom eller fri från värderingar i
förhållande till kulturpolitiken, och torde heller inte kunna förbli det i realverkligheten.
En konstinstitution som lösgjorts från sin användningskontext, har enligt sin historiska
utveckling med egna lagar ofta granskats som en själmotiverande kanon och ett mått på
allmänbildning. Under varje enskild tid ändras ändå den allmänbildning som behövs
för maximal nationalitet, historiskt sett när medierna utvecklas och världen blir mer
komplicerad.
Inom etiken i kulturpolitiken och de kulturella rättigheterna behövs diskussion om
vilka de kunskaper och färdigheter är, som hör till nationaliteten och den nödvändiga
bildningen i en global, mångkulturell och mångmedial värld, samt om vilka kunskaper
och färdigheter kulturkonsumenten samt deltagaren i betydelseproduktionen behöver.
Begreppen postmodern och postmodernism som uttryck för tillstånd efter modern
har getts många innehåll, och det är svårt att utforma en täckande definition av dem.
Dessa karakteriseras av övergången från samhällets industriella skede till utvecklad
informationsteknologi och en ny typ av ekonomisk och samhällelig ordning och frigörelse
från reglering. Den traditionella industriproduktionen har gett utrymme för tjänster och
immateriell konsumtion. Kulturellt sett karakteriseras senmodernismen av en splittrad,
mångkulturell och pluralistisk kulturmiljö, multimedialitet och ökad virtualitet samt
av ökade val- och konsumtionsmöjligheter. En postmodern kulturmiljö har också setts
som postkolonialistisk västerländsk dominans och posthumant värdesönderfall. De stora
skildringarnas död, som redan under flera decennier förklarats av det postmoderna, kan
ses som en utmanare för de stora skildringarna i de kulturkanoner som är bundna till
nationalstaternas tid. Den auktoritetsorienterade etiska kodsamlingen, förutsägbarheten
och säkerheten håller på att försvinna, och individerna har fått större ansvar för de etiska
valen.
Å andra sidan har människans identitetskris och splittrade valbara identiteter, som är
typiska för det senmoderna, snarare producerat en människa och ett samhälle som djupt
identifierar och söker sina identitetsbehov. Enligt Stuart Hall 50 utgår identiteten från
skildringen, den är förbunden till medvetenheten om konventioner som härskat och som
fortfarande härskar i kulturen och historien. Till sin struktur är ändå den senmoderna
identiteten öppen, inte sluten, och dess karaktär av en historiskkulturell produkt förblir
transparent, ständigt omorganiserande och kompletterande.
Ett intressant fenomenfält och ett exempel på den postmoderna splittrade kulturens
anknytning till kanon, är den fan fiction som uppstod med utvecklingen av elektronisk
media och där termen fanon används som analogi för kanon. Med fan fiction avses ickekommersiellt
fiktivt material, oftast en skriven berättelse, som producerats av personer
50
Hall 1999, 10-26.
30