Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

arbetslivet och ledarkulturen på kreativiteten. De etiska problemen som anknyter till
utbildningen, undervisningen och pedagogiken i kreativa färdigheter, är gränssnitt för
utbildningspolitiken och kulturpolitiken.
Syftet med kulturpolitiken är inte justering eller styrning av kreativiteten, men
de samhällspolitiska åtgärderna kan främja uppkomsten av förhållanden som stöder
kreativiteten. En kreativ människas och konstnärs arbete kräver tid, utrymme och ro.
Samhället kan stöda skapandet av dessa förhållanden.
I statsrådets konst- och konstnärspolitiska program Taide on mahdollisuuksia
(Konst innebär möjligheter), som utkom år 2002, har främjandet av kreativ verksamhet
fastställts som mål och detta försöker man uppnå genom att fördjupa och utvidga
konsten och konstundervisningen som en grundrättighet för individen och genom att
öka möjligheterna för internationella möten. I statsrådets principbeslut om konst- och
konstnärspolitiken, som utfärdades år 2003, representeras de etiska dimensionerna av bl.a.
åtgärdsförslagen för barnkulturen och konstfostran, den kulturella mångfalden, tjänsternas
tillgänglighet och levnadsmiljön, den tillämpande användningen av konst, förbättrandet
av konstnärernas ställning samt utvecklandet av konstförvaltningen.
Konstnärernas ojämlika inkomstfördelning är ett stort problem. Lönen för det
arbete som görs inom konst idag, ges med fördröjning, om ens det. En arbetare med
regelbunden lön vet att han eller hon får en viss summa i handen, efter avdrag för skatt
och socialskyddsavgifter. En fri konstnärs arbete är svårare att definiera. Arbetet är
säsongbetonat, och konstnären skaffar själv de verktyg som behövs för inkomstförvärvet.
Arvodet är den summa som möjligtvis blir över när alla tekniska kostnader, resekostnader
och provisioner betalats. Arbetsresorna kan ta t.o.m. flera dagar, och ingen betalar
dagpenning för dem.
I tillägg till rättigheterna har artisterna också sina skyldigheter. Konstnärernas
rättigheter grundar sig ändå på de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten kan anses vara
den viktigaste av rättigheterna. Begränsning av en konstnärs kreativitet är ett hinder för
framgång. Kreativiteten kan också bli begränsad och konstnärens förmåga att skapa kan
försvagas till följd av negativa erfarenheter. I konstnärskapet är det fråga om kreativitet,
och kreativitet innebär att man ställer ut sig själv. Inkräktande på denna rättighet och
på den egna identiteten är något mycket personligt för konstnären. En konstnär skapar
kultur. Här är det fråga om mycket personliga och subjektiva erfarenheter.
Den mytiska bilden av konst förnyas i samhällelig växelverkan. Konstnärsarbetet
placerar sig på samma nivå som andra yrken. Konsten är en del av samhället.
Individualism och gemensamt ansvar är ändå inte ömsesidigt uteslutande. Konstnären
har uttrycksfrihet, men frihet för alltid med sig ansvar. Konstnären skall respektera vissa
moraliska värden även i sin egen konstnärliga verksamhet. Man får inte göra vad som helst
i konstens namn. I de tidigare kapitlen presenterades Harri Koskinens Svinmessias och
Teemu Mäkis s.k. kattdödarvideo som exempel. Om dessa fall har advokat Matti Wuori
konstaterat följande:
”I båda fallen trotsades lagen. Skillnaden mellan dessa två fall ligger i att man i det senare
fallet, enligt min åsikt, kränkte även moraliska grundprinciper. Och i konsten är det fråga om
moral, även då – och i synnerhet då – när den hånar det förstelnade gamla, för att få det nya
att bryta fram. Det nya är alltid opassande. Det estetiska och det etiska åter är djupt förbundna
till varandra. Det finns ingen äkta konst utan hållbar etisk grund.
- Om konstnären medvetet överskrider den etiska gränsen kan någon säga, att han eller hon
som konstnär har rätt till det (jfr Nietzsche). Vad anser ni, kan konstnären här jämföras med
81