Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

utgör en underkategori till de bildningsmässiga rättigheterna. De är centrala med tanke på
folkens identitet, enighet, självbestämmanderätt och självkänsla.
De etiska frågorna inom kulturpolitiken har alltid på ett eller annat sätt anknutit till
utvecklingen av de kulturella mänskliga rättigheterna. Den kulturpolitiska historien visar
att inriktningen och byggandet av kulturidentiteterna motiverats uttryckligen som ett
etiskt kulturellt mål i den allmänna politiken.
För att belysa den etiska aspekten av kulturpolitiken skapade vi under arbetets gång det
nya begreppet rättvis kultur, som beskriver etiken i kulturpolitiken och som vi definierade
på följande sätt:
Rättvis kultur innebär genomförande av de kulturella rättigheterna och delaktighet
i kulturell betydelsegivning oavsett ålder, kön, språk, minoritet, handikapp eller etnisk,
religiös eller kulturell bakgrund.
Dimensionerna i den rättvisa kulturen indelade vi i följande kategorier:
1
2
3
4
5
Tillträde till mänsklighetens och den egna kulturkretsens tradition,
fysisk, regional och kulturell tillgänglighet och tillgång,
mångfald och en adekvat inriktning i fråga om kulturutbudet,
deltagande i kulturutbudet samt
möjlighet till, delaktighet i och förmåga till kulturellt självuttryck och kulturell
betydelseproduktion
När det gäller konst och kultur är frågan om huruvida konsten och kulturen främst
har ett egenvärde i sig, eller om dessa sektorer borde granskas genom den indirekta
möjligheten att kunna utnyttja dem, en mycket central och i grunden etisk fråga, som
väckt stor diskussion.
Den samhälleliga betydelsen av och grunden för kulturpolitiken skapas av två pelare:
demokrati och diversitet, ansvarsetos och frihetsetos. Inom kulturpolitiken innebär
demokrati en strävan efter jämlik tillgänglighet till, tillgång till och delaktighet i kulturarv,
konst och kultur i ett lokalt eller globalt samfund. Diversitet betyder respekt för kreativitet
och kulturell mångfald samt främjande av växelverkan inom en viss kultur och också
mellan olika kulturer.
De etiska utgångspunkterna för kulturpolitiken är inte okontroversiella sinsemellan,
utan det finns hinder och starka spänningar mellan dem. Det finns flera exempel på
intressen och tolkningar som går i kors. I kulturpolitiken kan värdet av konst och kultur
härledas från konstens egenvärde och höga kvalitet eller från fördelarna av konst och
kultur med tanke på individen och samfundet. Konsten och kulturen har ansetts vara
delaktiga i den sociala utslagningen genom det åtskiljande och klassificerande perspektiv
som konstens kvalitativa utvärdering ger, eller förebygga social utslagning samt främja
social kohesion och hälsa som en del av ett kulturellt rikt välfärdssamhälle. Argument
och forskningsresultat som talar för båda aspekterna kan läggas fram. Dessa aspekter
behöver inte heller vara ömsesidigt uteslutande, men i det praktiska beslutsfattandet finns
det också klara konflikter mellan dem. Konstens instrumentalitet och den ekonomiska
tillämpningen, som har varit förhärskande under det senaste decenniet, har accentuerats,
och på motsvarande sätt har området för konstens autonomi och egenvärde minskat.
De kulturpolitiska valen utformas på olika sätt, utgående ifrån om den etiska grunden
härleds från dygdetik, skyldighetsetik eller konsekvensetik. I enlighet med hur etikaspekten
tillämpas kan man tala om olika dimensioner och angreppssätt för de etiska valen inom
97