Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

granskas och uppdateras vid behov. Utgående från rättigheterna utformas nationella
standarder, med stöd av vilka man av de kulturella rättigheterna formulerar mål för varje
sektor samt anvisningar och befogenheter på lokal nivå. Var och en sektor borde själv
framlägga sina egna standarder.
Resultaten av de befogenheter som formulerats genom dessa rättigheter och standarder,
har listats på följande sätt:
1
deltagandet samt prestationerna i utbildningen förbättras
2
3
4
5
6
7
självsäkerheten och motivationen ökar
livskvaliteten förbättras
informationen om och den analytiska uppskattningen av de kulturella åtgärderna ökar
kommunikationen, slutledningsförmågan och de kreativa tankefärdigheterna utvecklas
arbetssituationen för professionella inom kultur och kreativitet förbättras
medborgarnas deltagande i kulturlivet ökar.
I Sveriges kulturpolitik har de kulturella rättigheterna haft en betydande ställning i
tiotals år redan, och kulturen ses som en utmanande och dynamisk samhällskraft. Statens
kulturpolitiska mål som utformades år 1974 och granskades år 1996, inkluderar aspekter
från flera internationella konventioner om mänskliga rättigheter och kulturella rättigheter.
Dessa mål utgör grunden också för statens kulturförvaltning och för grunderna för
beviljande av statliga stöd. Målet är:
1
att värna om yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den
2
3
4
5
6
att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till
eget skapande
att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka
kommersialismens negativa verkningar
att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i
samhället
att bevara och bruka kulturarvet
att främja bildningssträvanden – att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan
olika kulturer i Sverige 56
I reformen av Finlands grundlag år 1999, inkluderades många ekonomiska, social
och kulturella rättigheter i medborgarnas grundrättigheter. Jämlikheten, friheten,
yttrandefriheten, religionsfriheten samt rätten till utbildning är alla klart definierade.
Rätten till eget språk och egen kultur definieras i artikel 17 på följande sätt:
Finlands nationalspråk är finska och svenska. Vars och ens rätt att hos domstol och
andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt
att få expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag. Det allmänna skall tillgodose
landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov
enligt lika grunder. Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt
att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att
använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Rättigheterna för dem som
56
http://www.sweden.gov.se/sb/d/3009
41