Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

utgöra hörnstenen i Skottlands kulturpolitik. I Sveriges kulturpolitik har de kulturella
rättigheterna redan under flera decennier haft en central ställning. Statens kulturpolitiska
mål, som utformades år 1974 och granskades år 1996, inkluderar material från flera
internationella konventioner om de mänskliga och de kulturella rättigheterna. Dessa mål
utgör också grunden för statens kulturförvaltning och grunderna för beviljande av statliga
stöd. I reformen av Finlands grundlag år 1999, inkluderades många ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter, t.ex. jämlikhet, frihet, yttrandefrihet, religionsfrihet samt rätt till
utbildning, i medborgarens grundläggande fri- och rättigheter.
Det förekommer gott om initiativ både på internationell nivå och från olika stater
när det gäller etiken i kulturpolitiken. På 1990-talet tangerades etiska teman i flera
internationella rapporter och programdeklarationer. Det har tagits flera initiativ i syfte
att utveckla internationella indikatorer för etiken i kulturpolitiken, och det finns några
undersökningar som utgångspunkt för att utveckla utvärderingsinstrument. Kulturarv,
livsstil och identitet, kulturens livskraft, mångformighet och kontinuitet, kulturens
infrastruktur, tillgång till, tillträde till och deltagande i kulturlivet, fri tillgänglighet,
konsumtion, mediepluralism, innehållets mångfald, etnisk-kulturell mångfald och annan
mångfald som hänför sig till minoriteter, social kohesion, interkulturell växelverkan,
kulturpolitik, förvaltning och genomförande samt konstfostran utgör exempel på olika sätt
att närma sig den etiska utvärderingen.
I sin publikation Sivistykselliset oikeudet ja velvollisuudet (Bildningsmässiga
rättigheter och skyldigheter) har professor Pentti Arajärvi analyserat de bildningsmässiga
rättigheternas karaktär och innehåll samt de kulturella rättigheterna som en del av de
bildningsmässiga rättigheterna. 2
I sin bok Suomalaisen yhteiskunnan kulttuuripolitiiikka (Kulturpolitiken i det
finländska samhället) har överassistent Simo Häyrynen på ett förtjänstfullt sätt dryftat
definitionen av och den samhälleliga motiveringen för kulturpolitiken under olika tider
och i olika kontexter samt även lyft fram den etiska granskningen av kulturpolitiken som
en aspekt. 3 Kulturpolitiska dokument och dokument med anknytning till kulturpolitiken
har varit objekt för analysen: avtal, deklarationer, lagstiftning, regeringsprogram,
strategier och normer, förvaltningspraxis samt etisk praxis eller yrkesetiska koder och
rekommendationer inom konst- och kultursektorerna. Textanalysen utgår på internationell
nivå från de mänskliga rättigheterna, deklarationer, avtal och program knutna till
UNESCO och andra specialorganisationer inom FN samt till EU och Europarådet. För
Finlands del analyseras lagstiftningen, regeringsprogrammet och ministeriets strategier
samt etiska anvisningar för den förvaltningssektor som lyder under ministeriet.
Förutom de etiska normerna, har temat granskats ur det perspektiv som
smärtpunkterna i etiken i kulturpolitiken eller motsatta intressen ger. Det finns många
av dem inom de kulturpolitiska sektorerna. Spänningar mellan altruism och egoism,
universalitet och lokalitet skapas t.ex. av yttrandefrihet och barnskydd, självuttryck och
integritetsskydd, upphovsmannens och producentens eller managerns intressen i samband
med rättvisa avtal och ersättningar för intellektuell egendom, samt marknadsorientering
eller betoning av konstens egenvärde. I valsituationerna är det viktigt att analysera hurdan
etisk dimension eller hurdant etiskt intresse verksamheten tjänar.
2
Arajärvi 2006.
3
Häyrynen 2006