Rättvis kultur? Den etiska dimensionen i kulturpolitiken och de ...

som försvarare av folkets rättigheter. I reglerna betonas medborgarnas rättsskydd, och
samhällelig och juridisk jämlikhet.
Förvaltningens allmänna etiska princip gäller kulturpolitikens förvaltning. Målet för
gott, jämlikt och rättvist förvaltningsförfarande uttrycks i lagen om förvaltningsförfarande.
Behandlingen av upphovsrättslagen väckte i media en bred diskussion om
tjänstemännens jävighet och om koncentreringen och kopplingarna i beslutsprocessen.
Jävighetsgrunderna är, i synnerhet i ett litet land som Finland, ofta otydliga i
beslutsprocessen inom den kulturpolitiska kretsen och skulle behöva ett förtydligande
av de kommensurabla principerna. Den allmänna principen i fråga om jävighet är att en
tjänsteman är jävig om hans opartiskhet av någon orsak äventyras. Enligt förvaltningslagen
uppstår jävighet, om en tjänsteman hör till direktionen för eller något annat därmed
jämförbart organ i ett ämbetsverk eller en inrättning och det är fråga om ett ärende som
sammanhänger med styrningen eller övervakningen av ämbetsverket eller inrättningen.
Också den kulturpolitiska sektorn är utsatt för missbruk av tjänsteställning samt för
givande och mottagande av mutor. Övervägandet av fallen påverkas av om belöningen
getts före eller efter de tjänsteåtgärder som inverkat på ärendet, samt om ekonomisk
eller materiell vinning kan påvisas. Fastän man sällan kan påvisa jävighet med stöd av de
juridiska kriterierna, kan den egentliga situationen vara ganska diffus p.g.a. “bäste broder”-
nätverken och koncentreringen i beslutsprocessen.
Koncentreringen i den kulturpolitiska beslutsprocessen gäller inte enbart den offentliga
förvaltningens verksamhet, utan också konstens och kulturens egna organisationer,
institutioner och sammanslutningar. I Auli Jämsänens doktorsavhandling 57 belyses de s.k.
“matrikelkonstnärernas” historia, och det påvisas hur konstnärerna har skapar en sluten
cirkel, som anses vara liten, omkring sig, i skydd av ett skynke av ”professionalitet”. Enligt
forskaren fanns det i denna process en kontrovers mellan de explicit uttryckta kriterierna
och de dolda kriterierna, och det var också fråga om en sammanblandning av kriterierna
för professionell kvalitet och ren intressebevakning. Inom olika konstområden finns många
exempel på den mycket stora koncentreringen inom områdets interna beslutsprocess. Här
skulle intressanta forskningskonstellationer kunna öppnas för nya, unga forskare.
Från koncentreringen bland konst- och kulturaktörerna finns en länk till urholkningen
av den kulturpolitiska observationsförmågan och den kulturpolitiska beslutsprocessen.
Det naturligaste har alltid varit att kulturförvaltningens kontakter och växelverkan funnits
mellan de starkaste aktörerna. Inom konst- och kulturfältet har jämförande bedömningar
traditionellt haft en stark roll i resursallokeringen, och detta får återverkningar t.ex. på hela
konstkommissionsväsendets verksamhet.
De kanske mest betydande etiska avgörandena tas i vardagliga praktiska
val. Förvaltningspraxis bestämmer ansökningsförfarandena, ansökningstiderna,
informationssätten och transparensen i beslutsgrunderna och -kriterierna samt den
jämlika behandlingen. Även inpassningarna och fördröjningarna samt den därpå följande
förutsägbarheten och pålitligheten har betydelse med tanke på aktörerna. Genom att man
reagerar och fattar beslut tillräckligt tidigt minskar aktörernas oskäliga risker.
På stats- och kommunnivå styr de politiska valen prioriteringarna och den jämlika
behandlingen mellan de olika områdena inom konst och kultur. Den resursallokering
som sker i den politiska beslutsprocessen innefattar också starka etiska val. I centrum
hamnar då olika intressen och argument, som traditionellt grovt indelats i två grupper. Å
ena sidan anser man att konsten har ett värde för samhället i sig själv, för sin egen, dvs.
57
Jämsänen 2006.
43