Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 2. I den här bilagan till tidskriften”Medicine
and Science in Sports and
Exercise” från 2001 sammanställs vetenskapliga
rön om hälsoeffekterna av fysisk
aktivitet.
aktivitet kan främja hälsa. Man engagerar sig också i frågan om hur mycket
aktivitet som behövs för att åstadkomma detta, det vill säga det vi kallar dosresponsförhållande.
Allt finns publicerat i en bilaga till tidskriften Medicine
and Science in Sports and Exercise, som utkom 2001 se Figur 2.
I tidskriften beskrivs ett linjärt och omvänt förhållande mellan fysisk aktivitet
och insjuknande i både hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes (tidigare
kallat åldersdiabetes), se Figur 3. Det betyder att ju mer fysiskt aktiv man är,
desto mindre är risken att insjukna i båda sjukdomarna. Däremot ville man
göra ett undantag för stroke (slaganfall), som också är en hjärt-kärlsjukdom.
Litteraturen visar att det där kanske mera handlar ett U-format samband,
dvs. att både väldigt lite och väldigt mycket fysisk aktivitet kan öka risken
för stroke. Man sade dessutom att fysisk aktivitet kraftigt kan påverka de
riskfaktorer som finns för hjärt-kärlsjukdom, t.ex. högt blodtryck.
Figur 3. Ett linjärt och omvänt förhållande gäller mellan
fysisk aktivitet och insjuknande i hjärt-kärlsjukdom (dock
inte för stroke) och typ 2-diabetes. Med andra ord: Ökad fysisk
aktivitet minskar risken för att utveckla sjukdom.
När bilagan kom ut 2001 fanns det 44 randomiserade kliniska studier i ämnet,
dvs. studier där man låtit lotten slumpa ett visst antal individer till att
träna och ett visst antal till att inte träna, och sedan följer man effekterna.
11