Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sedan är det också viktigt att titta på deltagarnas upplevelse av träningen för<br />
att påverka motivationen. Det har visat sig att motivationen för träning, och<br />
därmed deltagande, påverkas av hur man har upplevt tidigare träning och vilken<br />
uppfattning om och attityder till träning man har. Tidigare obehag av träning<br />
kan utgöra ett hinder. Andra faktorer som påverkar motivationen är social<br />
påverkan, om man har förväntningar på träningsresultatet och om man<br />
uppnår det, tilltron till den egna förmågan att genomföra träningen och få resultat<br />
av den, alltså det Bernt Lindahl också pratade om – ”self-efficacy”. Det<br />
är viktigt att ta in den här kunskapen för att definiera lämpliga träningsmetoder<br />
som motiverar och underlättar deltagande.<br />
Tyvärr finns det få studier som inkluderar äldre med funktionsnedsättningar,<br />
så kunskaperna är sämre när det gäller deras träning. Men de senaste<br />
åren har flera studier gjorts bland äldre på särskilda boenden och bland äldre<br />
med uttalade funktionsnedsättningar. Bland annat har vi här i Umeå, vid<br />
enheten för geriatrik, gjort den s.k. FOPANU-studien, som bland 191 äldre<br />
boende på servicehus undersöker effekten av ett högintensivt träningsprogram<br />
på funktionell förmåga i jämförelse med en kontrollaktivitet. Deltagarna<br />
fick också ett proteintillskott i samband med träningen, för det har visat sig i<br />
andra studier att det ger ökad träningseffekt, och det jämfördes med placebo<br />
(verkningslösa piller). Deltagarna var mellan 65 och 100 år och hade många<br />
olika sjukdomar. Alla var beroende av hjälp vid personlig vård och medelåldern<br />
var 85 år.<br />
Vi satte samman ett högintensivt funktionellt träningsprogram, HIFE,<br />
med målsättningen att förbättra benmuskelstyrka, balans och gångförmåga<br />
hos deltagarna. Målsättningen var att bedriva träningen progressivt och<br />
med hög intensitet. Man tränade i små grupper, men med individuella program.<br />
Träningen leddes av sjukgymnaster 2 eller 3 gånger per vecka under 3<br />
månader. Figur 4 visar exempel på övningar i programmet – uppresning och<br />
step up. Resultaten visar att träningsgruppen hade bättre långtidseffekter på<br />
gånghastighet, benmuskelstyrka och balans. Tyvärr såg vi ingen ökad effekt<br />
av proteintillskottet. Närvaron var också oväntat hög, 72 %.<br />
Under och efter träningsperioden hade vi en noggrann registrering av obehag<br />
eller komplikationer. Inga av dem ledde till permanent skada eller sjukdom.<br />
Typiska obehag var knäsmärta på grund av artros, yrsel eller trötthet.<br />
65