Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

domar. Det finns en cancerform där sambandet verkar vara speciellt starkt,
och det är tjocktarmscancer. Där har vi ett rent dos-responssamband, dvs.
att ju mer fysiskt aktiv man är desto mindre risk löper man för att insjukna
i tjocktarmscancer.
Fysisk aktivitet och benskörhet då Ikka Vuori, som är en finländsk forskare
på området fysisk aktivitet och som skrev den här delen av rapporten,
säger att intensiv fysisk aktivitet med hög belastning ökar bentätheten och
kan sannolikt användas för att förebygga urkalkning av skelettet, det vi kalllar
osteoporos. Men bevisen för att låg eller måttlig fysisk aktivitet kan klara
detta är svagare, så det är möjligt att man här måste träna mer intensivt än
vad jag beskrivit hittills.
Fysisk aktivitet påverkar också det psykologiska välbefinnandet. Man har
t.ex. sett att ökad fysisk aktivitet minskar risken för depression och risken
för att man ska gå in i ängslan och oro. Bevisen verkar något starkare när det
gäller att motverka depression. Man har inte heller sett något säkert samband
mellan dosen av motion och graden av påverkan på depression, oro och ängslan,
men det finns en effekt.
Vad händer om man inte är fysiskt aktiv och kombinerar det med överätande
Då är risken stor att man utvecklar det som kallas metabolt syndrom,
Figur 4. Det kännetecknas av det vi kallar bukfetma eller ”kalaskula”.
Då finns en störning i flera av hjärt-kärlriskfaktorerna och vi vet att ungefär
20-25 % av befolkningen har metabolt syndrom. Vi vet också att risken är
mångfaldigt ökad för typ 2-diabetes, det som vi förr kallade åldersdiabetes
men numera kanske hellre vill kalla vuxendiabetes. Det är nämligen inte enbart
åldringar som får det.
Figur 4. Fysisk inaktivitet kombinerat
med överätande leder till det
s.k. metabola syndromet.
13