Ur elevens perspektiv

saker; larare, klasskamrater och vilken skola jag gatt pa.
MIN TID I ■ INSTITUTIONEN, Fran forsta till sjatte kallad klass gick skola, jag har pa Martenskolan.
priiglats av manga
Lagstadietiden var relativt lugn. Det fanns inga riktiga problembarn
iiven om slagsmal och brak var vardagsmat. Vi hade en klassfbrestandare
som jag minns val. Hennes pedagogik gjorde nog att vi alla
passade oss for att braka. Hon var mycket snail och samtidigt riittvis.
Ett av mina starkaste minnen fran lagstadiet var niir hon liirde oss att
juice ocksa kunde stavas j-o-s. Fbriildrarna till en av eleverna reagerade
sa starkt att de tvingade sin son att sluta i klassen och istallet bbrja
pa en privatskola. Trots det fortsatte hon att engagera sig. Niir vi i trean
skulle Ska pa klassresa till Goteborg steg hon upp i ottan och begav
sig ner till Martenstorget for att siilja strumpor. Fbrsiiljningen gav sa
mycket att vi kunde ga pa Liseberg.
Niir vi borjade pa mellanstadiet var vi plotsligt iildst pa skolan. Nu ha
de vi "makten". Varenda rast spelades harda bandymatcher. Har handlade
det verkligen om blod, svett och tarar. Utrustningen var bristfallig,
malvakternas bestod av en keps till plockhandske och en STOR
portion mod. Niir bollen var i narheten var hbga klubbor och tuffa tacklingar
mer regel an undantag. Ibland brbt vilda brottningsmatcher ut.
I ettan till sexan upplevde jag ofta att det var jag som fick skulden for
allt som hande i klassen. Niir fotbollar fbrsvann eller rutor gick sbnder.
Visst hade jag ibland ett finger med i spelet, men det viirsta var
nar jag blev oskyldigt anklagad for att ha kbrt pa en Mercedes med
min cykel. Min larare kallade mig till sig och anklagade mig for att ha
forstort en billykta. Jag nekade men niir hon pastod att "hela femman"
sett mig erkitnde jag med grat i rbsten. Niir jag kom ut pa garden fra
gade min kompis vad som hant. Jag berattade att lararen tvingat mig
att erkiinna. Da sade han "men det var ju jag som cyklade pa mercan".
Da fbrlorade jag lite av mitt fbrtroende for lararnas fullkomlighet.
Pa Martenskolan hade vi en medlem av personalen som jag aldrig
kommer att glbmma. Rastvakten hade arbetat pa skolan sedan starten.
Hans uppgift var att se till sa att alla elever trivdes pa rasterna, sa att
ingen hamnade utanfbr. Niir kommunen fick ont om kapital rationaliserades
han bort. Men han fortsatte att komma till skolan helt gratis.
Eleverna iilskade den gamle mannen.
Det stbrsta steget var att bbrja pa hbgstadiet. Man fick manga lara
re, manga nya viinner och mycket mer att gbra. Jag hamnade i en klass
tillsammans med en av mina kompisar fran Martenskolan. Jag hade
aterigen tur med min klassfbrestandare. Hon var valdigt engagerad.
Detta betydde mycket for att klimatet skall bli lugnt. Man kunde koncentrera
sig pa studier under lektionerna och stbrdes inte av annat.
Pa gymnasiet diir jag borjade pa Samhiillsvetenskapliga programmet
var det forsta aret rena "barnleken". I nastan alla iimnen iignade vi oss
at repetition. Nagot vi dock liirde oss tidigt var vikten av att kunna pla
nera sina studier sjiilv. Nu fanns det inga larare som uppmanade oss att
plugga, man fick sjiilv ta ansvar for sin studier. For mig och manga an
dra fungerade det bra men for andra inte alls. Det iir nog en anledning
till att elever med manga underkiinda betyg iir sa pass vanliga.
Magnus Hallengren
Vipeholms gymnasium, Lund
- Det storsta steget
var att borja
pa hogstadiet.
PEDAGOGISKA MAGASINET 4/97 23