Ur elevens perspektiv

HARTMAN: BARNET HAR SITT EGET ...
ar sjalva karnan i en larares yrkeskunnande For
VILKEN en AR tid DEN sedan RODA hade TRADEN jag tillfalle i att en samtala liirares om liv sada Vad
na fragor med en gammal larare. Hon heter Margot Nilsson
och gick ut kvinnliga seminariet pa Maria Prastgardsgata
i Stockholm redan 1927.
Nar Margot ser tillbaka pa sitt yrkesliv aterkommer hon
standigt till de barn och ungdomar hon arbetade med.
Hennes vardag fylldes under manga ar av skolarbete, av
fortsatta studier, fackliga uppdrag, foreningsliv och internationella
kontakter med kolleger. S3 smaningom fick
hon ansvaret att som skoloverbibliotekarie bygga upp landets
skolbibliotek, men allt detta skedde med siktet installt
pa skolbarnen. Det iir arbetet och samvaron med
eleverna i klassrummet som star i centrum.
Jag har svart att hitta ord for att beskriva
det forhallningssatt som jag anade hos Mar
got Nilsson. Folkskollararprogressivism iir
bara en intetsagande och okiinslig rubrik.
Kanske skulle man kunna kalla det for en
tillmotesgaende pedagogik, eller for en
medveten stravan att ge plats for ett barnperspektiv
i skolan. Nar jag lyssnar till Mar
got marker jag att det mesta hon berattar om
ses ur ett speciellt barnperspektiv. Det iir
ett synsatt som jag tror gick forlorat en gang
niir det pedagogiska initiativet overgick fran
de progressiva kvinnliga lararorganisationerna
till det utredningsviisende och den
byrakrati som formade den moderna svens
ka skolan.
Det har gatt manga ar sedan Margot Nilsson
provade nya arbetsformer med sina
klasser. Utredningar och laroplaner har avlost
varandra sedan dess. Endast undantagsvis
har man diir haft ett barnperspektiv som
en sjiilvklar utgangspunkt for tiinkandet. Daremot tror jag
att manga larare pa egen hand latit sin gaming fiirgas av ett
sadant perspektiv. Kolleger emellan har man fragat:
- Vad gor vi med barnen, kamrater
Begreppet glommer "barnperspektiv" ofta att klargora vein iir inte det iir entydigt. som anvander Man
sig av ett sadant perspektiv; iir det barnet som betraktar
(genom nagons formedling) eller iir det barnet som blir
betraktat. Bada forhallningssatten kan vara legitima for
sina syften, men de iir ofta mycket olika varandra niir det
galler sattet att se pa barn. Blir barnen till subjekt eller
objekt i vart siitt att forhalla oss till dem
Det hela blir klarare om forfattaren, pedagogen, etcete
ra, forsoker beskriva det barnperspektiv som han eller
Artikelforfattare
Sven G Hartman iir tf pro
fessor i pedagogik vid Linkopings
universitet. Dar
har han varit engagerad i
ledningen av lararutbild
ningen och sarskilt arbetat
for utbildningens forsk
ningsanknytning. I sin
forskning har han huvudsakligen
iignat sig at stu
dier av barns livstolkning
och at utbildningshistoriska
studier av traditioner
for olika liirargrupper och
lararutbildningar.
hon anvander sig av. Ett sadant klargbrande kan forslagsvis
innehalla en beskrivning av vilka grundlaggande var
den som ligger bakom det barnperspektiv man tilliimpar;
vilken typ av praktikerkunnande man vill aberopa eller
vilken vetenskaplig utgangspunkt man vill viilja for sitt
perspektiv.
For min egen del vill jag garna fororda ett barnperspek
tiv som formedlar barns egna erfarenheter, och jag gor
det utifran en vardegrund som har inspireras av till exem
pel den polske pedagogen Janusz Korczak och hans havdande
av Barnets ratt till respekt och av FN:s deklaration
om Barnets ratt.
Ocksa det praktikerkunnande som man finner hos alla
dem som arbetar med barn inrymmer stor kunskap om
hur barn har det och hur de ser pa varlden.
Detta iir en kunskap, ett barnperspektiv, som
framst kommer till uttryck i sattet att arbeta
med barnen och leva tillsammans med dem,
ungefiir sa som jag motte det hos Margot
Nilsson. Praktikern vet att barns livssituation
och deras siitt att forhalla sig till den utgor ett
eget universum, en sarskild barn- och ungdomskultur,
som fortjiinar att motas med re
spekt.
FINNS OLIKA slags barnperspek
D;et
tiv inom vetenskapen. De barnstudier
som genomfors med sikte pa att beskriva
barns utveckling har oftast tagit fasta pa
barns uttryck som indikatorer pa utvecklingsstadier
eller som symptom pa ett eller
annat psykiskt tillstand. Mer sallan har man
tagit barns uttryck som tecken pa att de har
nagot att saga oss. Jakten pa symptom har
skymt forhallandet att barnen ocksa fran sina
naturgivna forutsiittningar kan utveckla egna
kulturformer och finna egna uttryck som har en anmarkningsviird
kvalitet och originalitet.
Forskare siiger ofta att de maste "titta narmare pa" det
ena eller andra som galler barn. Jag tror att mycket viirdefull
kunskap kunde vinnas om man ocksa sag pa varlden
tillsammans med barn. Det galler ocksa att belysa barnens
egna perspektiv pa verkligheten.
Jag ska hiir ge nagra exempel fran forskningsmaterial
hamtade fran undersokningar dar vi forsokt tillampa ett
barnperspektiv i studiet av barns tankevarld. En viktig tes
i dessa studier har varit att barn refiekterar over sina liv.
De stravar efter att vidga sin horisont och att gora sin tillvaro
begriplig.
Jag brukar sammanfatta resultaten fran dessa under
sokningar ungefiir sa hiir:
38 P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 4 / 9 7