Ur elevens perspektiv

- Skolaren
har svischat forbi
i en otrolig fart.
ms
FYRA ELEVER: SA MINNS VI ...
finkladd och med mammas hand i ett krampaktigt grepp. En ny,
stor och viktig del av hennes liv skulle just bbrja. Tolv ar i skolan
Jag minns lag framfbr EN henne, liten flicka oiindligt som langa kom ar till som uppropet hon bade i skulle forsta komma klass,
att iilska och fbrbanna.
En stor del av dessa ar kom jag - den lilla flickan - att tillbringa pa
Waldorfskola, en miljb helt olik den jag borjade och iiven kommer att
avsluta mina skolar i.
Niir jag fbrst borjade pa Waldorfskolan i Jiirna - Orjanskolan - hade
jag svart att stalla om mig fran grundskolans pedagogik till den jag
motte diir. I ett ar hade jag levt med mina kamrater i en evig tiivlan om
vem som gjorde klart uppgifterna fbrst och liirde sig snabbast.
Pa Orjanskolan fbrvanades jag over hur en enda teckning skulle ta
minst en halvtimme att mala. For mig betydde ordet "teckning" ett
vitt ark med en streckgubbe. For froken betydde det en maximalt utnyttjad
yta. Och jag tog fbrvanad tillbaka teckning efter teckning tills
dess att jag larde mig att tid inte betydde nagot diir, det var anstriingning
och resultat som riiknades.
Aven andra saker chockade mig da jag som val inbiten "gruntis"
(gruntis = person som gar i kommunal skola) kom till min nya skola.
Laxor var nagot helt frammande for mina nya klasskamrater. Man lar
de sig i skolan. Inliirningstaktiken lag i att vi sjalva gjorde vara egna
bocker. Froken berattade och skrev pa. tavlan, sen skrev vi av hennes
nerkortade version i vara egenhandigt sammanfogade bocker. Ville vi
sen liisa hemma var det upp till oss.
For kamrater som gatt i en kommunal skola har det varit svart att
fbrklara vitsen med den metoden och faktum ar att niir vi satt diir och
skrev blev det en hel del gnall. Vi ville ju ha fiirdigskrivna bocker som
alla andra! Men nu efterat fbrstar jag logiken. Att skriva av gbr det lattare
att liira. An i dag kan jag komma ihag saker vi gick igenom i fyran
och till och med komma ihag formuleringar och vilken fiirg jag anvande
papennan niir jag skrev det.
Att jag under stbrre delen av min skoltid har gatt i Waldorfskola, har
aldrig fatt glappet till den "vanliga" skolan att kitnnas sarskilt stort. Laroplanerna
gick helt klart isar, men niir jag jamfort mina kunskaper
med kompisar fran andra skolor marker jag att vi last ungefiir samma
iimnen, bara det att rubriceringen varit olika.
Under mina atta ar pa Orjanskolan har det ofta kiints som om jag in
te utsatts for nagon aktiv inlarning. Det fanns sa manga speciella iim
nen som ibland kunde kiinnas onbdiga. Nu efterat har jag insert hur de
olika amnena gick in i varandra och bidrog till att ge den dar kimslan
av ickeinliirning.
Det var delvis pa grund av denna kansla som jag valde gymnasiet
istallet for att ga de tre sista aren pa Orjanskolan. Jag ville kanna att jag
verkligen liirde mig nagot som kunde vara till nytta i framtiden.
Skolaren har svischat fbrbi i en otrolig fart. Om ett drygt halvar skall
jag kunna se pa mig sjiilv som en utbildad, vuxen manniska. Tanken iir
svindlande, skrammande.
Och lockande.
Linda Jansson
Taljegymnasiet, Sbdertdlje
2 2 P E D A G O G I S K A M A G A S I N E T 4 / 9 7