Ur elevens perspektiv
Ur elevens perspektiv
Ur elevens perspektiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
som just pa dagis. Fbriildrar skyddar sina barn, haller dem<br />
om ryggen. Det kan kiinnas skbnt men for barnen iir det<br />
viktigt att fa lara sig redskapen for hur man gbr nar man<br />
inte far vara med och leka eller niir man ar radd for nagon<br />
eller inte lika duktig som kompisen.<br />
Barn vill bli bembtta som de manniskor de iir. Emma sii<br />
ger: Det ar valdigt viktigt att vuxna later barnen vara sig<br />
sjalva inte forsoker forma dom. Att barn liar andra "ideal"<br />
iin vuxna iir ingen ny fbreteelse. Andock tas det inte riktigt<br />
pa allvar. Men redan i Bibeln star i Markus-evangeliet att<br />
vi ska vara som barnen for att bli hela manniskor. Att hit<br />
ta tillbaka till att leva i nuet, fascineras och fangas av upp<br />
levelser gbr oss levande och rika. Och i gammal filosofi<br />
langt fore Kristus framhalls humorns och skrattets befriande<br />
kraft.<br />
En larare ska vara levande! siiger Lena. Och nar blir man<br />
det Niir man iir barn sjalv!<br />
':. .:- ■- ■'/./<br />
Lena minns att hon tyckte<br />
att personalen bara skiillde<br />
och tryckte ner saker i halsen.<br />
Dom skallde mer pa pojkarna<br />
an pa flickorna. De<br />
hade liist mycket om barn<br />
och tyckte; sd har ar ett<br />
barn. De saknade kanslan.<br />
bENA menar att det ar<br />
viktigt att som barn fa<br />
hjalp att tiinka sjalv och fa<br />
problem att lbsa. Dom ha<br />
de sant har Mulle. Det var<br />
jiittelarvigt. De vuxna tank<br />
te: Det har tycker barnen<br />
om. Men Lena ville ha utmaningar. Hon ville liira sig pa<br />
riktigt, och hon ville sjiilv fa styra och bli tagen pa allvar.<br />
Lena ville fa leka med det hon tyckte om, dockor, och in<br />
te med nagot som vuxna tyckte att hon hellre skulle leka<br />
med.<br />
Karin talar om vuxen-barn relationen. Hon skiljde pa<br />
vuxna som bestiimde at barnen och dem som talade med<br />
barnen. Lars Forsell skriver i sin visa Det viildiga tjatet<br />
(Sma visor for stora och stora visor for sma):<br />
Dom siiger: Nu ska vi leka!<br />
Nu ska vi bygga en lekapparat!<br />
Va sjutton ar en "lekapparat"<br />
Jag tycker det later larvigt.<br />
Dom siiger Dom siiger Dom siiger<br />
Dom siiger Dom siiger Dom siiger<br />
Dom siiger Dom siiger Dom siiger<br />
Diir fick jag syn pa en gulsparv<br />
En gulsparv iir jiittebra.<br />
Av vuxna vill barnen bli respekterade som individer, in<br />
te som en i flocken. Peter beundrade Kalle. Han kunde<br />
kommunicera med barnen och de kunde sitta "i timmar"<br />
och bara lyssna niir han berattade. Han berattade om oss,<br />
minns Peter, men pd sitt satt. Han kunde bli djavligt fbrbannad<br />
och sa till. Det tyckte barnen var bra.<br />
Det mest fbrbjudna utgjorde lockelse. Maria och hen<br />
nes kompis bommade igen om sig, satte kuddar for glasfbnsterna<br />
och sa klippte Maria av Eva haret. Bagge var<br />
mycket nbjda men Evas mamma var rasande.<br />
Jag vet varfbr jag kunde vara sd busig pd dagis, minns<br />
Asa. Det varfbr det var sd mycket regler. Ju fler masten<br />
och ju fler forbud ju stbrre behov av motstand.<br />
Jag larde mig torka mig sjiilv pd dagis, sager Asa, och<br />
knyta skorna. Vi hade tva toaletter pd dagis. Jag har lart<br />
mig och torka mig sjalv, skrek Linda till mig. Kan val jag<br />
:.,,;.-•• . . •.;«, , ,< med, skrek jag och sd gjorde<br />
I ja& det- Det var inte det svar<br />
; I j a g h a d e t i i n k t m i g p a m i n<br />
) . ' , - : ] 3 ^ f r a g a . J a g b l e v l i t e t s t a l l d ,<br />
men jag satt fast i ett vuxen<strong>perspektiv</strong><br />
och glbmde vad<br />
2^*^^^,<br />
som var primart viktigt for<br />
barnen.<br />
Jag vill kunna mycket,<br />
o<br />
menar Asa, och ge mig ut i<br />
varlden, lara mig saker.<br />
Men vad vi behbver kunna<br />
varierar som vi vet efter al<br />
der och mognad. Barnen sb<br />
ker iiventyret och det ligger<br />
for barnen narmare iin man<br />
tror i den alldeles niira miljbn,<br />
pa garden, pa lekplatsen, i nuet. Vi hade ett skepp pa<br />
garden. Det var diir vi skulle klattra till manen! Asa glittrar<br />
i sina minnen. Livet var fyllt av lust och fara, lustfylld<br />
kittlande fara. Ska vi rymma, Eva sa jag och sa hoppade<br />
vi in i buskarna niir vi gick pa promenad. Frbknarna miirkte<br />
ingenting! Niir skulle de upptiicka<br />
O<br />
Asa .och busbrakade i dag kan ofta hon men till och det med var forsta aldrig att det ilia kunde ment<br />
vara litet jobbigt for frbknarna, men de hade nog inte behbvt<br />
vara sa oroliga. Precis som Emil i Lbnneberga blev<br />
en forstandig karl niir han blev vuxen sa iir Asa pa viig att<br />
bli en klok kvinna. Hon satsar stort och rads inte for na<br />
got, men hon har kriser ibland. Det ar inte alltid liitt att<br />
vara tonaring men da finns Karin Boye och sa pappa och<br />
det egna skrivandet: Pappa fbrstar for han var som jag.<br />
Med honom kan man prata. Han har inte glbmt bort. Det<br />
ar litet knepigare med mamma men det blir nog battre.<br />
PEDAGOGISKA MAGASINET 4/97 1Q