Ur elevens perspektiv

- Jag ville
borja skolan,
men var anda
nervos
FVRA ELEVER: SA MINNS VI .
SI vetten rinner nerfor ryggraden som sma kalla backar. Det iir
6 plusgrader ute och klockan ar 05.00. Jag har i natt hjalpt min
pojkviin att dela ut morgontidningar.
For mig iir detta en engangsfbreteelse men min pojkviin har delat i tre
veckor, sex dagar i veckan. Han ska fortsiitta tills han far ett annat jobb.
Nu niir jag gar sista aret pa. gymnasiet inser jag att skoltiden faktiskt
har ett slut och att det man lart sig ska bedbmas av folk som kan erbjuda
det som verkligen betyder nagot; ett jobb.
Det iir flera manader kvar tills jag tar studenten men paniken och
riidslan borjar komma krypande; vad ska jag gbra sedan An sa Hinge
kan jag njuta av att vara aldst pa den hiir skolan som iir ganska stor.
Men sa har det inte alltid varit.
Niir jag for manga ar sedan skulle bbrja i skolan var det i en liten sko
la med lag och mellanstadium. Jag ville bbrja i skolan men var anda ner
vos. Tank om jag inte kiinde nagon Niir jag val kom dit forsta dagen
med ny skolviiska och fint pennskrin, visade det sig att jag kiinde de fies
ta fran dagis sa allt var frid och frbjd.
Men jag var ganska riidd for sexorna. Sex ar senare var det jag som
var en sexa. Vi sprang omkring i korridorerna och lekte bollkull, nagot
som hade varit en ombjlighet niir vi gick i ettan.
I slutet av sexan borjade jag bli lite skraj for nasta steg i mitt liv; hbg
stadiet. Jag skulle byta till en stbrre skola diir det ryktades att niorna
brukade sliinga ner sjuorna for en sliint som fanns bakom skolan. Det
ta oroade jag mig for.
Men niir sommarlovet gatt och vi borjade sjuan gick det bra anda.
Det visade sig att de som blev nerkastade for sliinten var de som fbr
sbkte vara lite kaxiga.
I attan skulle vi fa betyg i alla iimnen. Fbrut var det "kvartsamtal"
men nu fick man se sina resultat svart pa vitt. Attan gick fort och sedan
var jag diir; inne pa mitt sista ar i grundskolan.
Pa varen planerades klasstrbjor och skolfester. Det blev diiremot
ingen klassresa, det var ingen som orkade samla in pengar.
Sommarlovet var underbart och i juli kom beskedet; jag kom in pa.
det jag ville, niimligen samhiillsprogrammet med medieinriktning.
Dagen fore uppropet var jag nervbs och da menar jag inte lite nagelbitande.
Nej, hiir var det hela fingrar som lossnade medan jag funderade
pa vad jag skulle ha pa mig, vem jag skulle aka med pa bussen och
om jag skulle hitta i denna otroligt stora skola.
Niir jag nasta morgon klev av bussen visade det sig att det var svart
att missa vart alia de andra 400 eleverna tog viigen.
Att bbrja gymnasiet har varit den stbrsta fbriindringen i mitt liv. Pa
gymnasiet formas man till den man kommar att vara. Manga skapar sig
nya identiteter och andrar stil.
Niir jag gick i attan var jag och tittade pa. niir en kompis tog studen
ten. Jag och min kusin drbmde om att det en dag skulle vara vi som
stod diir. Denna dag verkade da ligga flera ljusar bort men nu iir den
snart hiir.
Men det iir nagra tunga manader till dess. Trots allt iir det hiir aret
da jag ska bestamma mig for vad jag vill gbra med mitt liv.
Maria Johansson
Taljegymnasiet, Sodertalje
24 PEDAGOGISKA MAGASINET 4/97