Ur elevens perspektiv

i&&j~x
har gett upp, just pa grund av hur jag iir som larare. Som
ni ser vill jag inte pa nagot siitt smita undan mitt ansvar,
men jag vill ocksa att ni nu funderar over ert."
Nasta steg iir att konkret praktisera det uttalade ansva
rets princip - att gora ett val mellan tre olika alternativ,
vilka egentligen alla beroende pa situation kan vara lika
riktiga.
Det forsta alternativet innebar att jag helt gar pa elever
nas linje. Jag tar saiedes i egenskap av larare pa mig hela
ansvaret, eftersom jag fbrstitt att eleverna verkligen gjort
vad de kunnat for att forsta. Misslyckandets ansvar ligger
pa mig och jag tydliggor darfor att sa iir fallet och inleder
en diskussion om hur vi ska riitta till det som blivit fel. Jag
kallar detta svar for "ja-svaret", darfor att jag intellektuellt
och i djupet av mitt hjiirta vet att det
ar ett ja som ar det enda riktiga. Att
sa iir fallet vet ocksa eleverna.
Det andra alternativet innebiir
att jag anser att eleverna genom
sitt beteende inte gett mig chansen
att forklara, och att jag, nar jag
tagit upp problemet inte fatt tillriickligt
gehor, fast jag mot bak
grund av den andemening som
ryms i de inviter jag formulerat
ovan fSrsokt gora allt.
intellektuellt och i djupet av
JAG mitt FORSTAR hjiirta, varfor SAMTIDIGT, eleverna bade ar
som de ar, och jag vet att ansvaret
inte ar mitt for hur deras grundlag
gande livsvillkor och tidigare utbildningserfarenheter
ser ut. Likviil
har jag verkligen forsokt gora
allt vad jag kan - i min undervisning, genom diskussioner,
genom att understtidja deras riitt att tala ut och sa vidare
och genom en langt driven sjiilvreflexivitet och sjiilvkritik.
Men det enda jag kan komma fram till iir att jag inte ensam
kan goras skyldig till att jag inte lyckats forklara det som iir
min uppgift att forklara.
Jag samlar ditrfor eleverna och siiger till dem just det
som jag nu sagt. Jag kallar svaret for "nej-svaret", och det
ta svar ar i situationen som den nu ser ut det enda riktiga.
svar inte ska liisas som en stiingd famn. Mitt nej iir endast
ett forsvar av min egen integritet, en integritet som bibehiller
den oppna famnen for de elever som niirmar sig den
med en vilja att tala ut om det som det verkligen handlar
om. Nej-svaret far darfor aldrig bli en slutstation, efter
som jag inte kan avsiiga mig ansvaret for att vara vuxen och
^H
har ett storre ansvar for den uppkomna situationen iin ele
verna. Nej-svaret bor darfor sa snart det markerat den
vuxnes integritet forvandlas till ett tredje alternativ.
Det tredje alternativet innebar att jag kanner att jag in
te vet om det riitta valet ar ja eller nej. Om jag samtidigt
kanner att ocksa eleverna i sin uppfattning av situationen
slits mellan ett ja och ett nej, sa finns det bara ett siitt pa
vilket jag kan uppriitthalla den skora auktoriteten, och det
ar att saga: "Jag iir sa osiiker att jag inte vet om det iir ja el
ler nej som iir riitt. Just darfor siiger jag tills vidare: Jag vet
faktiskt inte. Vad sager ni" Vi befinner oss darmed tillba
ka pa den forsta och andra principens niva: Ratten att iter
tala, ratten att ater bli understodd.
Na, det iir inte latt att tydliggora den komplexitet som
beroende pa utfall leder till okat
relationskapital. Det iir betydligt
liittare att viinda pa steken och sa
ga: "Vad ska man gora om man vill
tappa allt relationskapital man har
eller se till att man aldrig erhaller
nagot" Svaret ar enkelt: Om bade
du och eleverna intellektuellt och i
djupet av era hjartan vet att ja-sva
ret iir det enda ratta och friska, se
da till att eleverna vet att det ar sa
du tycker samtidigt som du i din
konkreta praktik valjer nej-alternativet.
Niir eleverna papekar att
sa iir fallet, se till att genomfora na
gon form av bestraffning som gor
att de i sina liv drabbas for lang tid
framat. Forvandla diirtill detta forfaringssiitt
till upprepningstvang.
rnrvtrrmnTixnai om skolan ur elevens perspektiv,
och anda iir det precis vad denna essii handlar om. Det iir
bara bortom foretradet och genom skora auktoriteter i
tillblivelse som skolan kan bli djupt demokratisk. Elevens
perspektiv kommer alltid att forutsiitta larare som vigar
vara skora auktoriteter.
| ragan ar inte om vi som iir larare vagar eller ej.
Fragan iir vad alternativet iir for den som bestiimt sig
for att stanga ekdorren och har tjugotva ir kvar till pen
sion. Frigan iir hur du sjiilv vill bli behandlad. Frigan ar
vad barnet i och utanfor din kropp fragar efter.
Niir du besvarat dessa fragor bor du handla. De problem
och mojligheter som kvarstir fir vi i egenskap av skora
auktoriteter behandla under viigen; en viig utan nigot an
nat givet slut mil an att vinna det viirde som man rimligtv
i s i i r v i i r d .
□
PEDAGOGISKA MAGASINET 4/97 53