Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

Magnus Haglund: Ny säkerhetspolitik – modern försvarsordning vårt försvar 1 ’03 ”Försvaret har i de senare försvarsbesluten begåvats med inte mindre än fyra huvuduppgifter. Detta är alldeles självklart en bidragande orsak till dagens oreda i försvarsorganisationen.” Nu sker stora förändringar i vår säkerhetspolitiska miljö; något som sedan länge varit känt. Det Kalla kriget tog som ju bekant slut redan för drygt tio år sedan och till och med Ryssland har ingått i ett nära samarbete med NATO, som nu utvidgas ytterligare. De flesta av våra grannar blir därmed medlemmar eller nära lierade med NATO. Att Finland ganska snart också kommer att ingå i alliansen på något sätt får nog hållas för sannolikt, trots att en oväntad svårighet nyligen gjort sig påmind: Ålandsservitutet. Europas återstående allianslösa stater blir därmed en egendomlig samling: Sverige, Moldova, Ukraina, Vitryssland, Schweiz och några jugoslaviska reststater. Är det i den gruppen av stater vi anser oss höra hemma Av de traditionella demokratierna står i framtiden endast Sverige och Schweiz utanför det europeiska säkerhetspolitiska samarbetet – Schweiz av traditionella skäl och Sverige på grund av en förlegad säkerhetspolitisk målsättning. Svensk kallakriget-nostalgi Sveriges säkerhetspolitiska förutsättningar är således i grund förändrade, men hittills har några motsvarande behov av förändringar av vår säkerhetspolitik knappast ens antytts i debatten. Det verkar som om regeringen och det svenska försvarsetablissemanget fortfarande närde en hemlig önskedröm om att någon slags repris av Kalla kriget mirakulöst skulle uppstå och att vi därför inte bör göra några som helst förändringar i vår gamla kända säkerhets- och försvarspolitik. Vi fortsätter samtidigt att odla myten om det alliansfria Sverige, fast landet aldrig varit så alliansfritt som många svenskar tycks tro. Alla inblandade – utom huvuddelen av den svenska allmänheten – känner ju numera till, att vi hade ganska långt gångna militära samordningsplaner med NA- TO under hela det kalla kriget. Landets av riksdagen nyligen fastlagda säkerhets- politiska målsättning är ju mest ett dåligt skämt. Vi kan inte av nostalgiska skäl förbli bundna vid det förgångna. Bristen på en trovärdig framtidsvision är skadlig såväl internt som externt. Vi behöver nu i stället göra en snabb modernisering och anpassa oss till en förändrad världs verkligheter. Det politiska inflytandet huvudsaken Dagens realiteter i Europa bygger i allt väsentligt på NATOstaternas samlade förmåga i politiskt och militärt avseende. Vårt dolda NATO-samarbete tycks länge ha förhindrat oss från att öppet delta i alliansens samarbete, men det hindret kan väl knappast anses föreligga längre. Numera deltar vi ju dessutom i NATO-ledda internationella operationer och vi borde således snarast ta nästa steg; att öppet gå in i det politiska samarbetet. Detta kan vi enklast åstadkomma genom att underteckna Washingtonpakten. För närvarande bedömer jag detta som alldeles tillräckligt för att vi ska få en röst i samarbetet och i kommande detaljplaneringar inför framtida internationella operationer. Vi har idag alltså inte något behov av att inordna oss i NA- TO:s militärterritoriella försvars- och ledningsstrukturer. Dessa är kanske dessutom snart ett minne blott, och det viktiga är att vi kommer in i alliansens politiska beslutsfattning. Det är 10
ju närmast pinsamt att Ryssland i detta avseende tycks ha kommit betydligt längre än vi. Definiera de nationella målen Grundläggande för en rimlig säkerhetspolitik är en analys av vilka nationella mål vi anser oss vilja uppnå. Sådana nationella mål har även vi faktiskt formulerat tidigare, men eftersom situationen under kallakrigetperioden var ganska statisk och målet ”nationell fortlevnad” främst uppfattades som att möta hot mot vår territoriella integritet, blev invasionsförsvarsdoktrinen dimensionerande för säkerhetspolitiken och för vårt försvar. Det finns nu anledning att gå tillbaka till ruta ett i övervägandeprocessen. Vilka nationella målsättningar anser vi grundläggande för vårt land Vad vill vi i själva verket åstadkomma, och hur definierar vi våra nationella mål Vill vi delta i det internationella samarbetet för en fredligare framtid eller vill vi bara svara för vårt eget territorium En utåtriktad strategi eller en inåtvänd Det är sådana grundläggande frågor som måste besvaras för en framtidsinriktad försvarspolitik. Det kan synas självklart för de allra flesta, att vi ska samarbeta och bedriva ett aktivt fredsarbete. I detta ingår förstås även deltagande med militära förband inom ramen för internationellt erkända uppdrag och gränser. Men det måste uttalas också! Man kan bara ha en huvuduppgift Inte minst för vårt försvars fortsatta framtid och uppbyggnad behövs en tydligare inriktning. Försvaret har i det senaste försvarsbeslutet begåvats med inte mindre än fyra huvuduppgifter. Detta är alldeles självklart en bidragande orsak till dagens oreda i försvarsorganisationen. Det känns nästan genant att påpeka, att en organisation – vilken det än må vara – aldrig kan ha mer än en huvuduppgift. Alla andra uppgifter – hur viktiga de än kan synas vara – måste behandlas som biuppgifter. Alla strukturer utgår dessutom från sin huvuduppgift då organisationen utformas. Denna princip borde förstås också användas för det svenska försvaret, vars huvuduppgift, som jag ser det, redan är – och från i höst ännu tydligare kommer att vara – kopplad till vårt deltagande i internationella operationer. Därigenom bedömer vi oss ju bidra till fred och säkerhet i vår omvärld. Det är alltså inte av allmänna ”snällhetsskäl” som vi gör detta, som vissa tycks tro, utan därför att det främjar den egna svenska säkerheten. Det behövs alldeles tydligt ett nytt försvar för att motsvara framtidens behov. Det kommer helt säkert att krävas moderna, välutrustade förband och enheter samt att dessa ska kunna samverka med varandra och partner på olika nivåer för att lösa sina uppgifter. Därutöver kan det finnas ett behov av att upprätthålla något slags territorialförsvar – idag kanske främst för incidentuppgifter och för att stödja det civila samhället – och stommen för detta finns ju till viss del redan i vårt hemvärn. Ett radikalt sätt att rensa upp efter gatukravaller. Svensk pbv 302 i Kosovo 2000. Internationella operationer bör vara Försvarsmaktens huvuduppgift anser författaren. Foto: NATO Photo vårt försvar 1 ’03 11
Page 1 and 2: Nr 1 2003 mars Massförstörelse- v
Page 3 and 4: innehåll Nr 1 2003 Årgång 114 Le
Page 5 and 6: Erik Lidén: Okänd försvarsordfö
Page 7 and 8: eller tillverkningsanläggningar f
Page 9: tet avgår eller flyr och en ny reg
Page 13 and 14: Johan Tunberger: Var den aktiva utr
Page 15 and 16: emot. Inför säkerhetsrådet förk
Page 17 and 18: Vart går ett alltmer maktlöst Rys
Page 19 and 20: pen var oerfaren och dåligt träna
Page 21 and 22: sprida virus. Annars hade USA kunna
Page 23 and 24: Markstridsutrustad soldat, Markus,
Page 25 and 26: ka aktörer begränsats avsevärt t
Page 27 and 28: Den svenska armén och marinen har
Page 29 and 30: och leds idag av generalmajoren Gö
Page 31 and 32: Arvid Cronenbergs uppsats ger intre
Page 33 and 34: trendextrapolering, ansåg Tunberge
Page 35 and 36: allmänna försvarsföreningens Lä

Nr 1/ 2003 Ã rgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen