Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

Tommy Åkesson: Försvar av vad – mot vad – med vad ”... i förhållande till de försvarsmakter vi vill jämföra oss med ligger vi efter kompetens- och förmågemässigt.” vårt försvar 1 ’03 Under 1990-talet har det svenska försvaret och dess roll inom ramen för den politiska kontexten diskuterats. Diskussionen har haft en mycket bred spännvidd; allt från miljöpartiets miljöbrigader (inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp) till Försvarsmaktens egna idéer om övergång från invasionsförsvar till insatsförsvar. Ofta har analysen och argumenteringen hamnat fel, beroende på att hela vidden av kalla krigets slut inte tagits med i underlagen. Utformningen av det framtida försvaret är inte en fråga om teknik eller struktur – det handlar ytterst om vilka krav på militär förmåga som de politiska beslutsfattarna vill ha. Det handlar om vad dessa beslutsfattare kan tänkas nyttja militär förmåga till. Vidare än nationalstaten Under det kalla kriget levde Sverige och övriga västerländska demokratier inför ett akut existentiellt hot. Den säkerhetspolitiska omgivningen var relativt stabil och förutsägbar och hotbilden varierade sällan. Osäkerheten låg i ett krigsriskresonemang som ytterst handlade om vilken politisk vilja att nyttja militära maktmedel som aktörerna kunde tänkas ha. Efter omvälvningarna och nedmonteringen av diktaturstaterna i öst från 1989 och ett decennium framåt har denna situation radikalt förändrats. Inom försvarsmakten har framförts att konsekvensen av detta har blivit att försvaret går från invasionsförsvar till insatsförsvar. Ordvalet är olyckligt och riskerar att leda tanken fel. Invasion talar om mot vilken form av militära hot försvaret utformas. Insats säger inget om detta. Insats är en metod. Givetvis skulle det genomföras insatser inom ramen för invasionsförsvaret. 1900-talets försvar skall kanske betecknas som försvaret av nationalstatens existens. 2000-talets försvar är betydligt vidare och är inte begränsat av nationalstatens geografiska läge. Försvarsmakten är satt att försvara grundläggande värden i en med andra stater gemensam idébas. Envisa hotbildsresonemang Hotbildsdiskussionen levt kvar inom både de militära och politiska etablissemangen. Hotbilden har dessutom ofta fortsatt att relateras till rikets existens vilket i sin tur, med avsaknaden av denna, lett till ett berättigat ifrågasättande av behovet av militär förmåga överhuvudtaget. Försök till nya hotbildsresonemang har resulterat i helt andra idéer som IT- och terroristhot. Dessa senare hot är reella men är svårligen en huvuduppgift för det militära försvaret, som ytterst vilar på förmågan till väpnad strid – åtminstone inte i ett rent nationellt perspektiv. Under överskådlig framtid (0-10 år) föreligger troligtvis inget hot mot rikets existens som behöver mötas med militära medel. Detta måste accepteras och ligga till grund för utvecklingen av de framtida militära behoven. I ett längre perspektiv kan ett sådant hot återkomma och viss handlingsfrihet måste skapas för att kunna möta återkomsten av detta hotscenario. Samtidigt fortsätter den under 1990-talet (för Sveriges del) påbörjade integreringen mellan de västerländska demokratierna. Frågan är om hot mot rikets existens är ett relevant begrepp om några årtionden. Det eventuella nya hotbild som kan utvecklas kanske inte riktas explicit mot den svenska statens existens utan mot delar av den västerländska demokratins existens som vi är kollektivt satta att värna. Det säkerhetspolitiska läge västmakterna (inklusive Sverige) idag befinner sig i har kanske en parallell i 1920-talet eller i den långa fredsperioden under 1800-talet. Jämfört med dessa tidsepoker har nationalstaterna som säkerhetspolitis- 24
ka aktörer begränsats avsevärt till förmån för större, mer eller mindre fasta, intressegemenskaper med värnandet av den västerländska demokratin som gemensam idébas. Något reellt existentiellt militärt hot finns idag inte mot denna idébas. Operationer över hela skalan Värnandet av denna idébas i ett vidare perspektiv och avvärjandet av potentiella framtida existentiella hot mot den är det som borde ligga till grund för diskussionen om det nya försvarets uppgift och utformning. Att den politiska sfären inom denna västerländska gemenskap har behov av militär förmåga för att lösa denna uppgift står helt klart. Militära resurser har ianspråktagits ett flertal gånger det senaste årtiondet (Irak, före detta Jugoslavien, Afghanistan). Detta innebär inte att det vi traditionellt kallar internationella insatser är det framtida försvarets huvuduppgift. Det går inte att skilja på internationella och nationella insatser. Förvarets uppgift är att kunna genomföra militära operationer över hela konfliktskalan från fred till krig (ytterst väpnad strid) när de politiska beslutsfattarna behöver det – oavsett om detta skall genomföras i Sverige eller utomlands. De senare kommer alltid att ske inom ramen för en multinationell styrka. Det skall dock betonas att detta nödvändigtvis inte innebär multinationella bataljoner, brigader och eller ens divisioner (motsvarande). Multinationaliteten flyttas uppåt i organisationshierarkin relativt uppgiftens militära komplexitet. Svensk soldat på post i Kosovo 1999. ”Redan idag är nog sannolikheten att en svensk soldat kommer i strid större än under kalla kriget.” Foto: NATO Photo Skattebetalarens krav Vägen till Europa i form av EU-medlemskapet har öppnat ögonen för de svenska politiska beslutsfattarna. Den under kalla kriget påtagna neutralitetspolitiken med dess ”ankdammstänkande” har de facto ersatts med en betydligt mer internationell och gemensamt inriktad politik. På denna internationella arena vill de svenska politiska beslutsfattarna vara drivande och deltagande. En del i detta är att kunna bidra med militära resurser i samband med att dessa förmågor efterfrågas för att nå ett politiskt mål. För detta krävs en kompetent, välutrustad och med de allierade kompatibel försvarsmakt. För att forma denna styrka måste alla vägar diskuteras. Inga kor får vara heliga. Givetvis måste den väg som väljs vara rationell – skattebetalarna kan med all rätt kräva att få ut så mycket som möjligt av försvarsanslaget. Man måste våga ta upp frågor om grundorganisation kontra krigsorganisation, om värnpliktiga kontra stamanställda, om tidsbegränsade kontrakt för militär personal kontra ”livstidsanställning”. Det finns fördelar med det mesta, men dessa måste vägas mot nackdelarna. Dyrköpt rörmokarkompetens Ett exempel: I Sverige påtalas ofta att värnplikten skulle vara grunden för försvarsviljan och den demokratiska förankringen av försvaret i samhället. Är det verkligen så Saknar länder som inte har värnplikt försvarsvilja och demokratisk förankring Kan det inte vara så att värnplikt som grund för försvarets personalförsörjning hämmar viljan att nyttja de militära medlen i den nya världen och därmed indirekt bidrar till minskad politisk försvarsvilja. Sedan årtionden har vi själva i Sverige underkänt värnplikt som bas i de internationella insatserna. Vi har faktiskt endast tagit ut frivilliga korttidsanställda avlönade soldater. Ger värnpliktsystemet med dagens utformning maximal förmåga med givna resurser Att utbilda tio soldater för att en skall söka frivilligt till de förband som ämnar nyttjas kan inte vara rationellt. Förvisso kan den värnpliktige mer än bara soldatyrket, men kan han soldatens hantverk ordentligt Är rörmokarkompetensen inte lite dyrköpt om den leder till att soldatkompetensen försummats Med ett resonemang vårt försvar 1 ’03 25
Page 1 and 2: Nr 1 2003 mars Massförstörelse- v
Page 3 and 4: innehåll Nr 1 2003 Årgång 114 Le
Page 5 and 6: Erik Lidén: Okänd försvarsordfö
Page 7 and 8: eller tillverkningsanläggningar f
Page 9 and 10: tet avgår eller flyr och en ny reg
Page 11 and 12: ju närmast pinsamt att Ryssland i
Page 13 and 14: Johan Tunberger: Var den aktiva utr
Page 15 and 16: emot. Inför säkerhetsrådet förk
Page 17 and 18: Vart går ett alltmer maktlöst Rys
Page 19 and 20: pen var oerfaren och dåligt träna
Page 21 and 22: sprida virus. Annars hade USA kunna
Page 23: Markstridsutrustad soldat, Markus,
Page 27 and 28: Den svenska armén och marinen har
Page 29 and 30: och leds idag av generalmajoren Gö
Page 31 and 32: Arvid Cronenbergs uppsats ger intre
Page 33 and 34: trendextrapolering, ansåg Tunberge
Page 35 and 36: allmänna försvarsföreningens Lä

Nr 1/ 2003 Ã rgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen