Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

vårt försvar 1 ’03 nomin i grunden hade slagit den sovjetiska planekonomin, skulle också den militära kraftmätningen vara över. Just så kom det också att sluta, med ett sammanbrott för den sovjetiska motparten vars fulla konsekvenser vi ännu bara kan skymta. Det är förvisso sant att även den amerikanska ekonomin belastades med omfattande rustningskostnader, men relativt sett var dessa aldrig på långa när så betungande som de var för den sovjetiska ekonomin. Den amerikanska övertygelsen om att man till slut skulle vinna i den ekonomiska kraftmätningen kan också förklara att man så länge var beredd att acceptera kraftiga underskattningar av exempelvis den sovjetiska nukleära potentialen. Den irrelevanta sovjetiska upprustningen Enligt den ryske militäranalytikern Vitalij Sjlykov, vars förflutna garanterar att han haft god insikt, byggde nedrustningsförhandlingarna på att Sovjet förfogade över endast 30 000 stridsspetsar, trots att den verkliga siffran var minst 45 000, och på att man bara hade 500-600 ton anrikat uran, trots att den faktiska siffran var 1 200 ton. Den amerikanska beredvilligheten att faktiskt acceptera förhandlingar som skulle ge Moskva mycket påtagliga fördelar – efter en ”total” nedrustning av 30 000 stridsspetsar skulle Sovjet trots allt haft 15 000 kvar – kan svårligen förklaras på annat sätt än som ett resultat av en övertygelse om att ryssarna var upptagna med att spela ett spel som var på väg att bli fullständigt irrelevant. Utklassning i öknen Ett första praktiskt test kom i samband med det första Irakkriget, 1990-91. I öknarna i Kuwait och i södra Irak ställdes amerikanska vapen mot sovjetiska. Innan försvarsoperationen ”Desert Shield” övergick i den offensiva operationen ”Desert Storm” fylldes västvärldens tidningsspalter av varningar om ett kommande nytt amerikanskt Vietnam. Sannolikt var det också många sovjetiska militärer som såg fram emot att amerikanerna skulle få lära sig en läxa. I verkligheten varade kriget blott 100 timmar, och det blev en total katastrof för Irak. I Moskva tvangs man bevittna hur de egna vapnen fullständigt utklassades av de amerikanska. Man kunde förvisso hänge sig åt bortförklaringar, som att vapnen inte fått rätt underhåll eller att den irakiska militären inte fått rätt utbildning, men i grunden kvarstod faktum. Det var fråga om en total utklassning. Den sovjetiska militärindustrin hade halkat ohjälpligt på efterkälken. Permanent maktförskjutning Under det turbulenta 1990-talet fullbordades den amerikanska segern i den kraftmätning man hela tiden uppfattat som den centrala, nämligen den ekonomiska. Medan Boris Jeltsins beryktade ”reformer” ledde till att Rysslands BNP sjönk med runt 40 procent, och investeringsvolymen föll med drygt 80 procent, präglades övriga delar av världen av en snabb utveckling. USA:s BNP växte med 30 procent, Sydkoreas med 60 procent och Kinas mer än fördubblades. Det senare är särskilt betydelsefullt, då det visar på en grundläggande och sannolikt permanent maktförskjutning. Den kinesiska ekonomins starka ekonomiska tillväxt har kopplats till en snabb teknologisk förändring och ett – förmodat – effektivt spionage mot amerikansk militärindustri. Man har också bedrivit omfattande uppköp av vapensystem från Ryssland, som inte längre upprätthåller några exportrestriktioner ens på avancerade vapen. Kinesiskt hot Implikationerna för framtiden är mycket långtgående. I relationen mellan Moskva och Beijing intar Moskva redan den entydigt underlägsna positionen, och gapet fortsätter att växa. Då Kina under överskådlig framtid är den enda stat som rimligen kan tänkas utgöra ett militärt hot mot Ryssland, framstår den ryska vapenexporten dit som anmärkningsvärd. När väl frågan om Irak har bringats ur världen, kommer den centrala säkerhetspolitiska diskussionen att handla om just maktförskjutningen i Fjärrran Östern, och där är det ingen som bryr sig särskilt mycket om vad europeiska fredsivrare och FN-kramare kan tänkas ha för uppfattningar. För Beijing kommer de ryska råvarutillgångarna i norr att utgöra en reell och ständigt växande frestelse, och för ett fortsatt försvagat Ryssland kommer det att bli allt svårare att hävda suveränitet över dessa av ryssar mycket glest befolkade områden. Redan för några år sedan läckte Pentagon en rapport där Kina pekades ut som ett potentiellt hot mot USA inom en tjugoårsperiod. Det Pentagon upplever som ett potentiellt hot kan av Moskva knappast uppfattas som annat än rena skräckscenariot. Ett svagt och trotsigt Ryssland Det har ofta konstaterats att där gårdagens Sovjetunion utgjorde ett hot emot övriga Europa till följd av sin militära styrka, kan dagens Ryssland uppfattas som ett hot till följd av sin allmänna svaghet. I den nya hotbilden ligger allehanda ”lågnivåhot”, såsom brottslighet, miljökatastrofer och sexhandel. Även om sådana hot förvisso måste tas på allvar, ligger den verkliga faran med Rysslands försvagning på ett annat plan, nämligen i en radikal omvandling av det internationella säkerhetssystem vi har vant oss vid att spela inom. 16
Vart går ett alltmer maktlöst Ryssland Foto: NATO Photo Om Ryssland fortsätter att försvagas, och det finns mycket som pekar på att så kommer att ske, kommer hela FN-systemet att gå i baklås. Ett Ryssland som inte längre har någon kraft att konstruktivt påverka skeenden utanför det egna landets gränser, och som kanske inte ens längre förmår upprätthålla grundläggande ordning och samhällsfunktioner inom det egna landet, kommer att bli en mycket svår aktör att samverka med. Några enkla siffror från Världsbanken får antyda problemets vidd. Medan USA under 1999 svarade för 21,4 procent av världens samlade BNP, svarade Kina för 10,9 procent, Indien för 5,4 procent och Ryssland för bara 2,6 procent (allt mätt i köpkraftsparitet, som höjer den ryska siffran). Under innevarande år kommer USA:s militärbudget att överstiga hela den övriga världens samlade militärutgifter. Då vi inte rimligen kan förvänta att Rysslands politiska och militära etablissemang godvilligt skall acceptera en permanent degradering som svarar mot dessa siffrors ekonomiska realiteter, bör vi i stället räkna med stadigt växande friktion. Moskva kommer att kräva att bli behandlad med en respekt man inte längre förmår leva upp till. Som kriserna i Kosovo och i Mellanöstern tydligt har visat, är vi redan en god bit på den vägen. Talet om att Moskva måste få vara med antar en allt mer rituell framtoning, utan egentligt innehåll. I fortsättningen av en sådan process riskerar vi att få se ett Ryssland som alltmer uppträder i rent trots, och som kanske rent av börjar understödja regimer USA uppfattar som ”skurkstater”. För att FN i en sådan situation skall kunna fungera meningsfyllt, kommer det att krävas att Ryssland berövas sin vetorätt i säkerhetsrådet, vilket är en uppenbar orimlighet. En fullständig marginalisering av FN framstår då som den enda sannolika utvägen. Med en krigsmakt som inte längre har någon seriös rival, kommer USA att ta sig rättten att försvara det man upplever som egna vitala säkerhetsintressen. Ryssland har försatt sig själv ur spel, och de evigt pratande européerna har gång efter gång demonstrerat sin fullständiga oförmåga att gå från ord till handling. Med det kommande kriget mot Irak tydliggörs dessa riktlinjer till en ny världsordning. Med kontroll även över den irakiska oljan, kommer USA att se sig som fullständigt oberoende av omvärlden. För anti-amerikanska opinioner världen över stundar bråda tider. Stefan Hedlund är professor vid Institutionen för Östeuropastudier vid Uppsala Universitet. vårt försvar 1 ’03 17
Page 1 and 2: Nr 1 2003 mars Massförstörelse- v
Page 3 and 4: innehåll Nr 1 2003 Årgång 114 Le
Page 5 and 6: Erik Lidén: Okänd försvarsordfö
Page 7 and 8: eller tillverkningsanläggningar f
Page 9 and 10: tet avgår eller flyr och en ny reg
Page 11 and 12: ju närmast pinsamt att Ryssland i
Page 13 and 14: Johan Tunberger: Var den aktiva utr
Page 15: emot. Inför säkerhetsrådet förk
Page 19 and 20: pen var oerfaren och dåligt träna
Page 21 and 22: sprida virus. Annars hade USA kunna
Page 23 and 24: Markstridsutrustad soldat, Markus,
Page 25 and 26: ka aktörer begränsats avsevärt t
Page 27 and 28: Den svenska armén och marinen har
Page 29 and 30: och leds idag av generalmajoren Gö
Page 31 and 32: Arvid Cronenbergs uppsats ger intre
Page 33 and 34: trendextrapolering, ansåg Tunberge
Page 35 and 36: allmänna försvarsföreningens Lä

Nr 1/ 2003 Ã rgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen