Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

More documents

Recommendations

Info

vårt försvar 1 ’03 om vikten av ”merkompetens” borde deltidsreservofficeren generellt vara överlägsen heltidsmilitären. Så är det givetvis inte. Jag menar inte att värnplikten skall avskaffas men de framtida behoven inom ramen för försvaret av den gemensamma idébasen ställer andra krav än det nationella existensförsvaret. Om politikerna vill kunna bidra till ett gemensamt försvar måste personalförsörjningssystemet ses över. Den internationella trenden är tydlig. Frankrike och Nederländerna har avskaffat värnplikten och utvecklingen i flera andra länder går i samma riktning. Behov av krigare De nya kraven aktualiserar behovet av en professionalisering av den militära personalen. Den sovjetiska hotbildens bortvittrande och det därpå i det närmaste upphörandet av övningsverksamheten har allvarligt påverkat de yrkesanställda militärernas syn på sitt yrke. En soldat, underofficer eller officers identifikation skall vara Krigaren – inte pedagogen, mentorn, instruktören eller byråkraten. Man skall göra militär karriär och det som skall värderas är den enskildes militära kompetens. I många andra länder arbetar den militära personalen mer eller mindre dagligen i sitt krigsförband. I Sverige är denna tjänst i bästa fall ett välförtjänt avbrott någon vecka vart femte år från de förment riktigt viktiga sysslorna i grundorganisationen. Jag tycker mig också se att innerst inne tror få av de anställda militärerna att de någonsin kommer att ställas inför en situation där deras militära kompetens kommer att prövas inom ramen för väpnad strid. Framtiden kommer att visa om de har rätt men om detta inte är fallet kan uppvaknandet bli mycket smärtsamt. Redan idag är nog sannolikheten att en svensk soldat kommer i strid större än den var under kalla kriget. Någon tid för återtagning av kompetens finns inte. I morgon kan svenska soldater vara i strid utomlands. Vi måste våga vara självkritiska och inse att i förhållande till de försvarsmakter vi vill jämföra oss med ligger vi efter kompetens- och förmågemässigt. Att, så som är fallet i många fall, disponera tekniska system i världsklass hjälper föga om humankapitalet inte är förmöget att optimalt nyttja dessa. Balans mellan tidsperspektiven Försvaret måste också hitta en rimlig balans mellan förmåga i ett kortare perspektiv och återtagning av förmåga i ett längre perspektiv. Om återtagandet kräver en för det kortare perspektivet kraftigt överdimensionerad officerskår och grundorganisation, som slukar så stora resurser att förmågan vid de enheter som ämnar nyttjas i detta kortare perspektiv blir lidande, måste konceptet med återtagande ifrågasättas. Särskilt som att hela idén med återtagande på nationell bas är mycket diskutabel. Frågan är om det i framtiden i praktiken går att skapa ett substantiellt återtagande inom rimliga tidsramar. En lösning på behovet av ökad militär kapacitet i ett längre perspektiv kan faktiskt vara kollektivt försvar med de stater som delar vår idébas. Sammanfattningsvis måste det svenska försvaret ges en tydlig roll i den nya världsordningen. Försvarsmakten måste åter inrikta sig på sin militära uppgift. För att forma det nya försvaret får ingenting vara heligt. Vi måste förutsättningslöst diskutera alla möjligheter att skapa ett försvar som i framtiden kan lösa de uppgifter statsmakterna ställer. Jag är övertygad att demokratin även i framtiden behöver ett militärt försvar – men ett annat försvar än det som 1900-talet krävde. Tommy Åkesson är fi l. kand. och reservoffi cer Anders Lundberg och Ragnar Ottoson: Teknik – en omistlig del av officersutbildningen Det nätverksbaserade försvaret kommer att kräva hög teknisk kompetens. Bild: Högkvarteret 26
Den svenska armén och marinen har en lång tradition av teknikutbildning för officerare på alla nivåer. Försvarshögskolans chefsprogram har en teknisk profilering, där de studerande erhåller såväl taktisk/ operativ som teknisk utbildning på hög nivå. Det är av stor vikt för vår försvarsmakt att tillräckligt många högre officerare har tillräckligt tekniskt kunnande. Trots att denna utbildning blir allt viktigare till följd av den tekniska utvecklingen, och att försvaret blir alltmer beroende av avancerad teknik, har den tekniska utbildningen av officerare urholkats under de två senaste årtiondena. De officerare som idag påbörjar tekniskt chefsprogram har inte lika gedigna förkunskaper som för tjugo år sedan. Därav följer att teknisk chefsutbildning inte når samma nivå som tidigare, trots att kraven i stället borde ha ökat. Tre frågor tränger sig på: 1. Varför har det blivit så 2. Vilka konsekvenser får detta för Försvarsmakten 3. Vad kan göras för att förbättra situationen i framtiden Den här artikeln kan inte ge något fullständigt svar, men något ska här sägas om varje fråga för sig. 1. Varför har det blivit så För arméns vidkommande är en viktig faktor nedläggningen av Artilleri- och Ingenjörshögskolan, AIHS. Dagens motsvarighet till AIHS är Militärhögskolans taktiska program för tekniska vapengrenarna. Men dessa utbildningar missar helt den grund i matematik och naturvetenskap som AIHS gav. På marinsidan är situationen likartad. Den gamla Sjökrigsskolan gav en betydligt bättre grund än marinens nuvarande militärhögskola. En gemensam orsak till denna utveckling inom armén och marinen kan vara försämrad gymnasieutbildning i matematik och naturvetenskap. Det har inte ansetts finnas tid att kompensera för det under officersutbildningen, i synnerhet som endast en liten del av alla officerare går Försvarshögskolans chefsutbildning med teknisk profilering. Situationen motverkar också rekryteringen till teknisk chefsutbildning. Denna har alltid varit betydligt mödosammare att gå igenom än den operativa, och det blir inte lätttare av att förkunskaperna avsevärt försämrats. 2. Vilka konsekvenser får detta för Försvarsmakten De tekniskt chefsutbildade officerarna är en oundgänglig resurs för Försvarsmaktens materielanskaffning. Alternativet är att (som inom flygvapnet) nästan enbart lita till civilingenjörer som ges en taktisk/operativ tilläggsutbildning. Dessa har större rent teknisk kompetens än de tekniska officerarna, men kan knappast nå upp till samma nivå ifråga om taktiskt/operativt kunnande. Det är kombinationen av teknisk och specifikt militär kompetens, i en och samma person, som ger den så välbehövliga resursen i materielprocessen. En försvagning av denna personalkategori gör Sveriges försvar svagare, både som inköpare och som ledare av egna materielprojekt. Teknisk kunskap med visst djup är också en viktig förutsättning för att i krig förstå de tekniska förutsättningarna för militära operationer. Finns inte ett gott tekniskt kunnande på hög nivå i hierarkin, är risken stor för ödesdigra misstag. Det kompetensbehovet kan dock inte täckas genom chefsutbildade officerare med teknisk profil. Dessa är, och kommer sannolikt att förbli, för få. Det finns alltså tre behov som måste tillgodoses: – För det första behövs en större andel chefsutbildade med teknisk profilering. – För det andra bör deras utbildning förstärkas såväl med avseende på bredd som djup. – För det tredje bör även de chefsutbildade, med andra profileringar än tekniska, lära sig mer teknik än idag. 3. Vad kan göras för att förbättra situationen i framtiden Två typer av åtgärder bör vidtas: – Den ena är att förstärka den tekniska utbildningen före FHS, åtminstone för dem som skall gå vidare till chefsutbildning. Svårigheten är att identifiera dessa på ett tidigt stadium. Det har vi kanske inte instrument för idag, varför många i så fall måste slussas in på en teknisk utbildning som de inte kommer att få användning för. Någon uppenbart god lösning på det problemet är svår att finna, vilket förmodligen är huvudorsaken till det tillstånd som råder idag. – Den andra typen av åtgärder är att skapa incitament till den extra ansträngning som erfordras för att gå igenom teknisk utbildning. Vi har hittills inte haft något belöningssystem som skulle kunna främja rekryteringen. Man kan tänka sig en rad åtgärder: Avlöningsförstärkning för dem som väljer teknisk väg, examenspremier för dem som genomfört teknisk utbildning och, sist men inte minst: bättre befordringsmöjligheter för de tekniskt utbildade. Det är inte orimligt att befordringsberedningarna låter teknisk meritering väga mycket tyngre än idag vid urvalet till de högsta chefsbefattningarna. Anders Lundberg och Ragnar Ottoson har i c:a 25 år varit lärare vid FHS (MHS) i matematik resp. ellära och teleteknik. debatt vårt försvar 1 ’03 27
Page 1 and 2: Nr 1 2003 mars Massförstörelse- v
Page 3 and 4: innehåll Nr 1 2003 Årgång 114 Le
Page 5 and 6: Erik Lidén: Okänd försvarsordfö
Page 7 and 8: eller tillverkningsanläggningar f
Page 9 and 10: tet avgår eller flyr och en ny reg
Page 11 and 12: ju närmast pinsamt att Ryssland i
Page 13 and 14: Johan Tunberger: Var den aktiva utr
Page 15 and 16: emot. Inför säkerhetsrådet förk
Page 17 and 18: Vart går ett alltmer maktlöst Rys
Page 19 and 20: pen var oerfaren och dåligt träna
Page 21 and 22: sprida virus. Annars hade USA kunna
Page 23 and 24: Markstridsutrustad soldat, Markus,
Page 25: ka aktörer begränsats avsevärt t
Page 29 and 30: och leds idag av generalmajoren Gö
Page 31 and 32: Arvid Cronenbergs uppsats ger intre
Page 33 and 34: trendextrapolering, ansåg Tunberge
Page 35 and 36: allmänna försvarsföreningens Lä

Nr 1/ 2003 Ã rgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

Nr 1/ 2003 ÃrgÃ¥ng 115 - allmÃ¤nna fÃ¶rsvarsfÃ¶reningen