Nr 1/ 2003 à rgång 115 - allmänna försvarsföreningen
Nr 1/ 2003 à rgång 115 - allmänna försvarsföreningen
Nr 1/ 2003 à rgång 115 - allmänna försvarsföreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
vårt försvar 1 ’03<br />
till de egna ländernas och motståndarens<br />
befolkning.<br />
Öppen oenighet mellan de<br />
19 medlemsländerna och president<br />
Clintons olyckliga uttalanden<br />
om att NATO inte<br />
skulle sätta in marktrupp gav<br />
Milosevic råg i ryggen. Det<br />
försökte man senare korrigera<br />
genom att smyga in hot om<br />
en markoffensiv genom läckor<br />
till pressen. Även stationeringen<br />
av attackhelikoptrar och en<br />
understödjande truppstyrka i<br />
Albanien betecknas av några<br />
betraktare som avsiktlig vilseledning.<br />
Presskontor tiodubblades<br />
NATO:s mediehantering var<br />
på väg mot katastrof, men tog<br />
sig i tid. Den amerikanska doktrinen<br />
föreskriver att det ska<br />
finnas informatörer med i ledningen<br />
för informationsoperationerna.<br />
Men under Kosovokriget<br />
var kontakterna ytterst<br />
begränsade på grund av ömsesidigt<br />
byråkratiskt motstånd.<br />
Informatörerna var rädda att<br />
deras trovärdighet skulle komprometteras,<br />
medan IO-folket<br />
ansåg att informatörerna inte<br />
behövde veta någonting om<br />
deras informationsoperationer.<br />
Liknande inställning har funnits<br />
inom den svenska Försvarsstaben,<br />
där den under lång<br />
tid hindrade uppbyggnad av<br />
kompetens inom psykologisk<br />
krigföring.<br />
Talesmannen Jamie Shea<br />
var när konflikten började chef<br />
för ett presskontor med fyra<br />
anställda. När kriget slutade arbetade<br />
35-40 personer vid det<br />
nyupprättade Media Operations<br />
Center. Informatörernas<br />
trovärdighet sattes på svårt prov<br />
när NATO först förnekade att<br />
två flyktingkonvojer bombats<br />
av misstag den 14 april 1999<br />
och sedan tvingades medge<br />
sitt ansvar. En insatsstyrka inrättades<br />
under ledning av Tony<br />
Blairs pressekreterare Campbell<br />
och Clintons talskrivare Prince,<br />
vilket ledde till rubriker om att<br />
”spin doctors” hade tagit över.<br />
En förstärkning var dock nödvändig,<br />
om inte NATO skulle<br />
förlora propagandakriget – och<br />
därmed hela Kosovokampanjen.<br />
Medieanalysen och samordningen<br />
mellan budskapen<br />
i NATO:s olika huvudstäder<br />
förbättrades, likaså informationsutbytet<br />
och samspelet<br />
mellan militärer och politiker.<br />
Enligt Jamie Shea var lösenordet<br />
att ockupera etern:<br />
Vår trossats på NATO var just att<br />
vara i etern hela tiden, att knuffa<br />
ut motståndarna, att ge varje intervju<br />
och genomföra varje briefi ng…<br />
Vi fyllde hela dagen med vår information.<br />
Det gällde att maximera den<br />
tid som NATO syntes i etern.<br />
Beslutsfattare sköts fram i TVljuset.<br />
Nyhetstorka motverkades<br />
med presskonferenser, ”dagens<br />
tema” och ”dagens intervju”.<br />
Det gällde att ha en extra<br />
briefing i bakfickan när det<br />
dök upp alarmerande nyheter<br />
eller desinformation. Journalisterna<br />
skulle sysselsättas hela tiden,<br />
så att de inte gav sig iväg<br />
och började gräva på fel ställe.<br />
Mediecentret skrev insändare<br />
och debattartiklar, som signerades<br />
av olika NATO-representanter<br />
och placerades i olika<br />
tidningar. Där utnyttjades de<br />
kontakter som NATO skaffat<br />
hos medierna, efter principen<br />
tjänster och gentjänster.<br />
Det låter cyniskt och manipulativt,<br />
men sådan är dagens<br />
mediesituation. Om man inte<br />
ger medierna vad de vill ha,<br />
så skaffar de sig ändå. Som TVtittare<br />
erinrar man sig reportrarna,<br />
som stod vid startbanorna<br />
vid italienska flygbaser och<br />
räknade flygplan i livesändning.<br />
När det inte finns mer att göra<br />
där, så tar medieföretagen motståndarens<br />
material, eftersom<br />
sändningarna måste fyllas med<br />
något. Shea och den brittiske<br />
försvarsministern George Robertson<br />
gjorde enligt min mening<br />
en avgörande insats när de<br />
envist hamrade in att bombkriget<br />
var moraliskt berättigat och<br />
vägrade att luras in på villospår<br />
om en och annan felriktad<br />
bomb.<br />
En stor betydelse för opinionsbildningen<br />
hade utan tvivel<br />
flyktingsituationen vid Kosovos<br />
gräns till Makedonien<br />
och Albanien. NATO gjorde<br />
där en viktig insats genom att<br />
samordna de humanitära insatserna,<br />
bygga vägar och tältstäder<br />
och dela ut mat. Kosovoalbanernas<br />
lidande och den serbiska<br />
militärens grymhet blev<br />
uppenbar och bidrog till att<br />
rättfärdiga NATO:s militära<br />
kampanj.<br />
Organiserade ”sköldar”<br />
Ett problem för NATO:s informatörer<br />
var dålig förkunskap<br />
om motståndaren. De togs<br />
på sängen av Milosevic propaganda<br />
och kunde själva inte<br />
formulera budskap till opinionen<br />
i Jugoslavien.<br />
Där hade regimen total<br />
kontroll över medierna. Oberoende<br />
medier skrämdes till<br />
tystnad. En stor del av nyhetsutbudet<br />
handlade om det serbiska<br />
folkets motstånd mot angriparen.<br />
Delvis var dessa aktioner<br />
spontana, men många<br />
som framställdes som spontana<br />
för publiken i väst var i<br />
själva verkat organiserade av<br />
regimen. De ”mänskliga sköldarna”<br />
på broar och i fabriker<br />
bestod av partimedlemmar och<br />
tvångsrekryterade, som lämnade<br />
målen när bombplanen<br />
närmade sig. Intrycket utomlands<br />
var dock att ett splittrat<br />
folk enats. Totalt sett gjorde den<br />
jugoslaviska sidan bra ifrån sig<br />
när det gäller opinionspåverkan<br />
– vilket enligt min mening<br />
är ganska naturligt när en hänsynslös<br />
totalitär stat ställs mot<br />
en nittonhövdad demokratisk<br />
koalition.<br />
Det är en överdrift att beteckna<br />
Kosovokonflikten som<br />
det första cyberkriget. På båda<br />
sidor fanns grupper, som drev<br />
propagandakampanjer eller<br />
försökta sabotera olika webbplatser<br />
och Internetsidor, men<br />
de var inte statligt organiserade.<br />
Till slut påminde den största<br />
jugoslaviska Internetleverantören<br />
sina abonnenter att det<br />
var förbjudet att spamma och<br />
20