Nr 1/ 2003 à rgång 115 - allmänna försvarsföreningen

eferat
vårt försvar 1 ’03
fann han ”mycket oroväckande”
för Europa. Försvarsmaktens
förmåga måste återupprättas
där bristerna är stora. Anpassningskonceptet
måste vara
styrande. Det gäller att skapa
en kompetent, fl exibel och
allsidig försvarsmakt, men det
”får ej handla om en tillväxtförmåga
mot gamla hot”. Var
det verkligen så elasticitetens
nyupptäckare Thage G Petersson
tänkte sig tillväxten
Reformarbetet går för långsamt,
hävdade Moore. Vår internationella
förmåga måste bli
bättre, här förklarades de nordiska
grannarna ligga före. Målet
är fullt utbildade bataljoner
”med mycket hög nivå”. Utvecklingen
av nya förband (IT,
NBC, luftburen bataljon) går
”lite för långsamt”. 2004 behöver
det bli ”stora förändringar”.
Men värnplikten blir kvar.
Oroande glapp i
försvarsbeställningar
Volym eller försvarseffekt Det
är svåra avgöranden, fick vi höra.
Och vilka blir de försvarsindustriella
konsekvenserna Den
frågan blev till sist hängande i
luften. För det mest pregnanta
inlägget svarade Jan Nygren, en
gång socialdemokratisk toppolitiker,
samordningsminister
under Ingvar Carlsson och tidigare
även statssekreterare i
försvarsdepartementet, numera
industriman. Han fann dagen
glapp i försvarsbeställningar
djupt oroande. Man kan inte
bara tala om hur vi skall utnyttja
civila komponenter. Produkterna
måste kunna användas
just när de behövs, när ”det är
som djävligast”. Vi måste få en
rimlig dialog om vad industrin
kan åstadkomma. Det handlar
inte om ”state of the art”, men
systemen måste fungera!
Många lukrativa konsultuppdrag
väntar, det är tydligt.
Men några långa produktionsserier,
där industrin skall ta
hem vinsterna, skymtade inte
på AFCEA:s storseminarium.
Olof Santesson har varit DN:s
utrikesredaktör
Olof Santesson:
I 5 i
Jämtlands
perspektiv
Av regementshistoriska verk vimlar
det i Sverige. En förteckning nyligen
i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek
över verk kring våra förband upptog
drygt fjorton fulla sidor.
Något består när regementena
förgår. Och det kanske
blir för mycket av det goda.
Men marknaden torde
inte vara mer mättad än att
band ett av boken Jämtlands
fältjägarregemente kommer att
röna stor uppskattning. Fältjägarnas
kamratförening är
synnerligen livaktig. Och att
I 5 hör till de få landskapsregementen
som alltjämt har
fått bestå torde inte ha försvagat
lokalpatriotismen i
Jämtland-Härjedalen.
Omstritt gränsland
I drygt trehundrafemtio år
har det funnits svenska förband
stationerade i denna
del av nedre Norrland. De
uppstod – och indelades mot
slutet av 1600-talet av den
noggranne Karl XI – för att
bekräfta och stärka kronans
makt över de landområden
som blivit svenska i freden i
Brömsebro 1645. Om regementets
äldre historia – fram
till 1900 – skriver f.d. förste
arkivarien vid Krigsarkivet
Lennart Rosell. Han ger
en inblick i hur det gick till att
sätta upp ett helt nytt förband
på vad som nyss varit främmande
(dansk-norsk) mark. Intrycket
blir trots allt att det var
förvånansvärt lätt att organisera
regementet. En intressant sidoupplysning
är att tryckta reglementen
inte blev dominerande
förrän under 1800-talet.
Armfeldts fälttåg 1718-
1719 och karolinernas dödsmarsch
över fjället – lokalt den
stora traumatiska händelsen –
tecknas av 1:e antikvarien Anders
Hansson. Historiken bryts
därefter med en jämtländsk
fallstudie av Försvarsmaktens
förbannelse – det ständiga omorganiserandet
– beskriven av
två officerare, Claes Andersson
och Ingvar Gustafsson, den
senare historieverkets redaktör.
En annan f.d. I 5:are, Lennart
Westerberg betraktar Jämtlands
militärboställen; fotografierna
är glädjande många. Om lägertiden
på Frösön har hans yngre
officerskollega Jan-Anders Jacobsson
åstadkommit en detaljrik
krönika.
Med ett hopp tillbaka i ti-
30