Sverigedemokrater och slöjor i Ring P1 - Göteborgs universitet

MagasinetsPå lur i eternnamnPå lur i eternnad från andra demokratimodeller lägger tonvikten vidsamtalsprocessen. Ett samhälle är inte bara en samlingindivider där var och en på bästa sätt försöker uppnå sinaegna, individuella mål. Vilka mål som är värda att strävaefter och vad som tjänar det allmänna bästa måste ständigtvara föremål för diskussion. Den demokratiska statenkan därför inte bara vara en samling institutioner somstiftar lagar och ser till att de efterföljs. Den måste skapamöjligheter att föra ett samtal om det som angår oss alla,det offentliga.Ideal och verklighetDet deliberativa eller diskursiva samtal som Habermas talarom är inte vilket samtal som helst. För att ett samhälleska kunna slå fast vad som är sant, universellt och rättvistmåste alla argument komma fram i ljuset och prövas rationellt,och alla medborgare måste kunna delta på likavillkor i den processen.Det här är förstås ett ideal. Verklighetens offentligasamtal är ofta splittrade och utestängande. Människor talarförbi varandra eller lyssnar helt enkelt inte. Ojämnamaktförhållanden i samhället skapar ojämlika samtal. Habermassjälv menar att det offentliga samtal som fördes iborgerliga kretsar i kapitalismens ungdom har brutits nerunder 1900-talet, och ersatts av en intressekamp där allaståndpunkter formulerats redan innan de når offentlighetensljus.Går det någonsin att komma ens i närheten av det universella?Idén om deliberativ demokrati har kritiseratsjust för att den bygger på en önskedröm. Ändå finns deten stark tro på det offentliga samtalet i Sverige. Demokratiutredningenfrån år 2000 talar faktiskt för ”en deltagardemokratimed deliberativa kvaliteter”. Det är dettaidealet vi har att förhålla oss till.Vems offentliga samtal?Ändå verkar det inte helt självklart att alla ska få deltapå lika villkor. Mycket av dagens offentliga samtal förs imedierna, och det är sällan vem som helst som kommertill tals. Politiker, experter och proffsdebattörer får platspå tidningarnas debattsidor och uttalar sig i tevesofforna.Visst bryr sig journalister om vanligt folk också; de ärständigt på jakt efter sitt case som ska illustrera och beröra.Men hur ofta låter man egentligen de där vanligamänniskorna formulera vad de tycker, och tar man derasåsikter på allvar?Det kommer att talas mycket om elit och vanligt folk idet här magasinet. Är det överhuvudtaget ett problem attdet finns en sådan uppdelning? Inte nödvändigtvis, menarstatsvetaren Carl Dahlström:– Det beror på hur man ser på demokratin. En representativdemokrati som vår är en i sig elitistisk konstruktion.Den utgår från att inte vem som helst kan styra landet,utan vi väljer den som passar bäst. Det är inbyggt i systemetatt opinion ska drivas uppifrån.Kanske är det sunt att inte vem som helst får säga vadsom helst i det offentliga samtalet. Kanske räcker det medatt den stora massans uppfattningar kommer till uttrycki val och opinionsundersökningar. I så fall är mediernasuppgift, snarare än att ge alla medborgare en plats i diskussionen,att informera dem så att de kan välja sida närdet är dags att gå till valurnorna.Men det finns många som inte håller med om det. Under90-talet har en journalistisk rörelse växt fram som menaratt dialogen mellan vanliga människor är livsnödvändigför samhället. Journalisterna måste hjälpa till att skapaen sådan dialog. Det kallas Public journalism. ”Journalistikenska utgå från folks spontana, kanske fördomsfullaåsikter, men sedan organisera ett samtal som hjälper tillatt vaska fram mer genomtänkta slutsatser och lösningar.”Det menar Petter Beckmann, en svensk förespråkare avPublic journalism.Ring P1: en offentlig arena att räkna med?"Problemet med ”Ring P1” är ganska enkelt, om man baravågar erkänna det: Demokratin mår bäst av att alla intekommer till tals hela tiden. Om vi ständigt påminns omalla dumheter som folk säger och tycker, blir det i ställetsvårt att minnas de goda och högtidliga argumenten föratt alla ska vara med och bestämma. Att vi tycker olikasaker är dumma ändrar inte det.”Så skrev Johan Hakelius i Aftonbladet den 27 maj i år.En smula ironiskt, måhända, men han sätter fingret på enöm punkt. Det är något som skaver med vanligt folk. ”Jagfår ångest av att lyssna på Ring P1” säger en vän till mig,och hon är inte den första jag hör liknande saker från. Andratycker att Ring P1 är underhållande. Det finns ju såmånga tokar där ute.Pratar man med Ring P1:s medarbetare låter det annorlunda.De menar att Ring P1 är en seriös och viktig debatt.Att den har förändrat det svenska medielandskapet. RingP1 har valt sida. Här finns en uttrycklig ambition att låtavanligt folk komma till tals. Vem som helst kan ringa inoch ämnesvalet är fritt. Precis som Habermas vill ha det,eller?Källor:Aristoteles, PolitikenHabermas: Borgerlig offentlighetHabermas: Diskurs, rätt och demokrati (s.75-92)Demokratiutredningen, s.23Beckman: Riv stängslen, s.1459