1 Spelet om Rom – en politisk tragedi. "Spelet om ... - fritenkaren.se

fördömda likgiltiga åskådare till ett spel som minsann borde vara förbjudetoch som ingen människa borde fult nedlåta sig till att tillåtamen som var man nedrigt tillåter ändå för jämnan evinnerligt!Vänner, försvinn! Ingen romare skall mera vara min vän.Men så visa då äntligen att ni ger fan i mig!Var lite ärliga och sätt i verket er tanke, som är att jag är en fördömd och förfallen,en utstött, en levande vandrande obekväm neslig skandal!(Cicero och Cato drar sig tillbaka och går ut.)Dessa evigt omänskliga människor! I trenne år har jag kämpat med plogen och sådden,och nu tar Pompejus hem skörden. Och sådant ger romarna hjärtligt sin entusiastiska hyllning åt.Arma förbannade civiliserade apor, långt värre och mera barbariska än alla österns barbarer!Förbannade pack! Intet gott kommer nånsin av Rom utom ren ram förbannelse.Den som gud giver sin kärlek ger aldrig gud kärlek tillbaka.Den man som gud älskar blott älskar sig själv, aldrig nånsin nån annan och allra minst gud.Den som ej självmant uppsöker lidandet bliver själv uppsökt av lidandet.Kärleken finns, men den tiger för evigt. Blott hatet är talfört.Den man som förtjänar nån ära får aldrig nån ära sig tilldelad.Blott de, som våldsamma havsvågors skumkammar framkallar,såsom en saltfläkt i luften som genast försvinner,blott de höjs till skyarna, dyrkas och äras långt bortom all sans och förnuft.Men de idoga, som gamle skrivaren Homeros, struntar var människa i,glömmer bort, kritiserar och påstår att aldrig ens var någon skapande anderik sann individmen blott ett lagat namn bakom vilket ett intet blott döljs.Varje god kraft förnekas, allt individuellt trampas ner av de romerska svinen,som vill dra i skockar svart segrande fram men ej ha någon herde.Blott svinhjordar äro de, mänskorna, och den som vågar att utge sig som svinaherdekalasar de genast på under det muntraste glam. Varje människa som gör sig delaktig i hjordens,hordens och massans förnuftslösa rörelser vare för evigt förbannad.Må det kallas världens mest vidriga nidingadåd att gå med folket, med massan,med djurhjorden, själlösa hopen. De många har alltid totalt fel.De ensamma blott har totalt rätt evinnerligt. Må varje skurk, dåre, galning, barbar,djur och apa, som följer de andra i stället för godtroget envist försagt blygt sig själv, blivauppspikad på korsets trä för sitt gudlösa brott, som den värste av alla massmördare,upprorsmän, illgärningsmän och kulturtraditionskärleksfiender. Skoningslöst utdömd,fördömd och förbannad för alltid och evinnerligen och fråntagen all rätt till allt mänskligt umgängevare var knöl som ser mera till massan och som mera följer de andra än ståndfast sig självoch sin gud. Ljuset finns endast hos individen. Allt annat är mörker.O Spartacus, korsfäst, förintad och mördad förruttnar du nu i din gravnär du skulle ha blomstrat i din allra fagraste ungdom. Var det värt besväret?Var upproret värt denna snöpliga rättvisa mörka naturliga och överraskande bleka belöning?Har du nu till slut fått det som du stort kämpade för med så magnifikt hjältemod?Nej, endast store Pompejus har hembragt all lön för det arbete som tiotusentals lidit för.En blott har skördat belöningen för världens mödor. Och så har det varit beständigt,och så skall det alltid förbli. Och den som icke tror det får plikta där för med sitt liv alltsomoftast.Jag finner mig i det, och därför skall jag överleva de flesta.Pompejus är alltför förträfflig för att kunna klara sig. Han kommer troligast att bli förrådd,mördad av sina egna. Och Caesar går säkert den samma försmädliga blodiga snöpliga vägen.Den unge och lysande Cicero är alltför modig. Hans mod kommer att bli hans bane.17