1 Spelet om Rom – en politisk tragedi. "Spelet om ... - fritenkaren.se

Scen 3.(Cicero kommer ut under hemska magplågor. Han håller sig för magen.)Cicero Ve och fasa! Ack, jämmer och darr! Denna gruvliga och grymt fatalaohyggliga romerska mat! Den blir säkert min bane och mitt livs ruin!Aldrig mer skall jag gå hem till Crassus på middag! O fasa!Ack, varför blev jag icke född i spartanernas, stoikernas och asketernas Greklandi stället för här i det krassa och måttlösa frossande köttiga Rom?Uti Grekland tas dygden om hand, där förstås den och uppmuntras den,men i Rom så förgås den. O Rom, om du ändå ej någonsin kommit till stånd!Då så vore all världen allt bra mycket lyckligare, mer harmonisk och salig än nu!Alexander den Store förstörde den bästa av världar, och sedan hans tidhar allt ont endast blivit allt värre. Så är det, o värld, o världsmänsklighet,vare sig du gillar det eller inte. Men åter till fakta och verklighet.Åter dränks hela Italien i blod. Grymme Lepidus anstränger sig till det ytterstaför att förstöra allt som gamle Sulla byggt upp. Genom uppror och stämplingar,inbördeskrig och förbannade strider oss romerska karlar emellan dränks landet i blod,städer bränns, jordbruk skövlas, kulturbygder omvandlas drastiskt till vildmarkoch söner blir grymt faderlösa samtidigt som fäder förlorar de söner som deidogt uppfostrat, älskat och givit sitt allt vad beträffar god kunskap och hederlig redbarhet.Men gamle Lepidus blir icke segrare i hårda kampen, ty mot honom uppträderhärlige fromme Pompejus, den utmärkte fältherrn, den ädlaste av alla romare.Brutus, den store soldaten, den hugstore och legendariske Brutus markanteoch dygdrike ättling, är klok nog att överge Lepidus, varefter Lepidusfinner förfärliga slaget förlorat. Han flyr till Sardinien. Den stukade fältherrn,förtvivlad, desillusionerad och bitter som saltvatten över sitt usla misslyckade liv,blir av grämelse sjuk där i karga Sardinien. Han ligger i sängen,förbannande tillvaron, när en dag ett litet brev, som hans tjänare lyckats att uppdaga,kommer till hans bittra kännedom, såsom en prick över iet av alla hans nederlagoch katastrofer. Av brevet så framgår det nämligen att hans livs endaalltjämt återstående glädje och lisa, hans innerligt älskade hustru,nu nedlåtit sig till att nesligt bedra honom genom att inlåta sig med en annan.Hans älskade hustru! Det väsen i världen som han trott allena stått överall världslighets krasshet och fåfänga, synd, skam och smuts!Ack, det fattades bara! Den upptäckten tar totalt knäcken på Lepidus.Hans sjukdom kunde ha botats, men nu ger han fan i alltsammans och dör.Må det gå så för samtliga upprorsmän, lyder var god romarmedborgares kommentar,och han glöms snart av tiden och blir blott ihågkommen av gatusångarna,som gör hans liv till en smälekens visa. Men romarna, tiden och världen,som glömmer bort, hatar och vanhelgar Lepidus minne, har fel liksom alltid.O Lepidus, (Lepidus kommer instapplandes,) är det ej så?Lepidus Jo, så är det. Förbannat är Rom och förbannad är världen.Förbannat är allt som ids följa med falska lögnaktiga tiden, som jämt bara ljuger.Den mänska som följer med tiden och icke sig själv – han går vilse ohjälpligt,och ej går han vilse allenast, men dessutom går han snart under.Följ icke med tiden, o människor! Följ blott er själva!Cicero Men trotsade du icke tiden, och gick du ej därför just under?9