1 Spelet om Rom – en politisk tragedi. "Spelet om ... - fritenkaren.se

Ty lyckan föreföll mig att prägla mannens hela väsen och allt hans tal, och så oförskräcktoch så stolt gick han i döden att jag måste tänka, att han även till dödsriket ledsagades av dengudomliga försynen och att han också, om någon, skulle bli lycklig där."Käre Platon, ingen förstod Sokrates bättre än du,fastän du höll dig borta från din lärares dödsbädd och skyllde på att du var sjuk.Du var lika feg som Cicero, när han lämnade Pompejus i sticket.Men vad skullehan göra? Han ville lika litet dö som du,och alla som deltog i Sokrates hädanfärd utsatte sig för domarnas missbehag.Men ingen skall frestas delta i min hädanfärd. Ensam skall jag dö,på det att ingen därigenom må komprometteras utom en enda: Julius Caesar själv.Caesar, vad jag önskar att min död i sig kunde innebära din undergångoch Roms äntliga befrielse från dig! Men jag fruktar att Roms godtrogna folkhellre skall tolerera dig än såra dina känslor med att säga att de inte vill ha dig.För att få leva i fred accepterar folk vilka tyranner som helst,och därför får de aldrig leva i fred.(läser) "En besynnerlig blandning av fröjd och smärta fyllde mig när jag tänkte på att han inomkort skulle dö. Och i samma sinnesstämning befann sig nästan alla de närvarande: Än skrattadevi, än grät vi...."Hur kunde du så leva dig in i den enda scen med Sokrates som du ej fick uppleva själv,min gode Platon? Detta är din yppersta, mest känsliga och mest gripande dialogoch den enda av dem alla som jag kan med. Men jag har redan läst den två gånger idag.Det får räcka. Jag fruktar inte döden mindre för det, hur Platon än genom Sokrates tror sig bevisasjälens odödlighet. Det kan ingen bevisa utom genom att dö och ändå överleva, vilketkonststycke ingen i världen har lyckats med hittills. Mitt svärd....men var är mitt svärd? (börjar leta) Någon har tagit mitt svärd!Ändå gömde jag det just här. Och inte finns det något annat vapen i närheten heller.Det är ändå höjden! Att bli lurad på sin egen död! Det slapp du, Sokrates! Tjänare, kom hit!(Tjänaren infinner sig skuldmedvetet.) Var är mitt svärd? (Tjänaren tiger.) Vad är det med dig?Var är mitt svärd, frågade jag! Vill du väcka upp hela palatset? (Tjänaren tiger.) Varför tiger du?Hämta mitt svärd, sade jag! (Tjänaren går.)Fördömt också! Det var just detta jag ville undvika! Nu får hela staden vetaatt jag ville ta livet av mig, varpå alla kommer att försöka hindra mig.Men de skall icke lyckas! Mitt svärd! Mitt svärd!(En annan tjänare kommer in.) Nå, var är mitt svärd?Tjänaren Ursäkta, herre, men ingen vill hämta något svärd åt er.Cato Vad vågar du säga, eländige? (ger honom ett fruktansvärt hårt slag, vari hannästan bryter handen) Aj! (Tjänaren skyndar ut.) Nej, förlåt mig! Jag menade inte att slå så hårt!Och så fick jag den värsta svedan själv där för dessutom! Att jag skulle bryta handen på mig justnär jag behöver den för att genomborra mig med mitt svärd! (Sonen kommer in.) Jaså, där är du,din odugling! Vad menar du med att lämna din far utan medel till att försvara sig mot Caesar?Du kan då lika gärna bakbinda hans händer och fötter och ställa ut honom inför Caesar när hankommer! Önskar du din far en sådan vanära? Du kan ändå inte hindra mig från att ta livet avmig. Jag kan alltid slå sönder mitt huvud mot stenväggen om det ej gives andra medel.(Apollonides och Demetrius, en av de andra gästerna, inkommer.)Jaså, nu kommer alla hit. Skall ni inte sätta tvångströja på mig också?Apollonides Cato, du måste förstå att ingen vill förlora dig.Du har gjort allt för Utica och dess medborgare.Hur kan du då tro att någon av oss skulle kunna finna sig i att du begick självmord?Vi har ingen annan än dig nu när Pompejus är slagen och borta.58