1 Spelet om Rom – en politisk tragedi. "Spelet om ... - fritenkaren.se

Caesar Jag är sjuk och klen och mår värre än illa som vanligt.Jag tappar mer hår för var dag. Men du, Cicero, tycks ha din hela kalufs i behåll.Du har Roms kanske allra mest präktiga hårväxt.Cicero Det är i så fall det allenaste goda med mig, ty allt annat blir värre och värreför varje ny dag. Och med mig störtar världen mot avgrunden med ständigt hårdare fart.Ej ens du, Julius Caesar, kan rädda vår värld.Caesar Dock, jag tänker försöka.Cicero Det blir din ruin.Caesar Kanske det. Hellre Caesars ruin, dock, än Roms.Cicero Ja, så talar en Caesar! (avsides) Men vad skall jag svara?Han ställer mig alltid mot väggen, den där Gaius Julius.Han får mig beständigt att känna mig illa till mods.Ja, han är en högst obekväm och obehaglig ung gynnare.(öppet) Säg, Julius, vad nytt från östern?Caesar Lucullus har misslyckats helt. Han har bara gjort fiasko. Han klarar ej av asiaterna.Troligen får store late och fete Pompejus bege sig till Asien i ställetoch kuva de högst primitiva fanatiska lömska barbarerna.Cicero Se! Här är vår vän Pompejus i egen person! Var välsignad och hälsad,o store och härlige ädle Pompejus, Roms räddare!Pompejus Tack, käre Cicero. Hej, Julius Caesar! Hur mås det?Du får ständigt glesare hår för var dag som vi ses.Caesar Och du, käre Pompejus, tycks ständigt få rundare mageoch mer tydligt svällande hängande slappa och plössiga kinder.Pompejus Seså, Julius Caesar! Låt oss ej bli ovänner än!Ej är tiden för ovänskap mellan oss kommen ännu.Än så länge beror hela Rom av vår vänskap.Om vi bryter den bryter Rom även samman.Caesar Det var icke jag som först fult förolämpade dig.Det var du som var fräck emot mig, du din välgödda griskulting!Cicero Bråka ej, vänner! Säg, gode Pompejus, skall du resa bort till Armenienoch avlösa den så vällustige fetknoppen,den för sin stora aptit så berömde Lucullus?Pompejus Ja, så är det menat. Snart far jag till östern,till gryningens rodnande gamla exotiska dunkla förtrollande länder,som vet mer om livet än vad någon högt uppsatt vetenskapsman här i Rom vet.Snart far jag till länderna där det ej finns några auktoriteter,där ödet blott råder, regerar och godtyckligt genomför allt.Ja, mitt öde beslutat att skicka mig österut,till Trojas länder, till landet där ödet grymt uppslukar allt,där ett universellt dystert öde förintar och upplöser samtliga enskildas öden.Till Österland skall jag nu fara för att kanske där möta döden.Till landet som all världens öde är hopplöst förknippat med evigt,skall jag nu bege mig, måhända att segra och klara mig.Vänner, farväl! Hitta icke på busstreck och fula fasoner, o Caesar,den tid medan jag är försvunnen från Rom.Akta vårt rike väl, tappre Cicero, skydda, försvara det väl i min frånvaro!Roms allra värsta mest farliga fiender är de som frodas i hjärtat av Rom.Cicero Store härlige och magnifike Pompejus, farväl! Jag skall tänka på dig hela tiden.Ja, Gud vare med dig, Pompejus! Och hälsa Jerusalem! (Pompejus ut.)20