Vad är lagligt? En arbetsrättslig vägledning om sexköp och ... - Krus

Anställdas grundläggande fri- och rättigheter i förhållande till arbetsgivaren · 23allmänhetens förtroende för myndigheten. Annat kan måhända gälla om det ärfråga om en arbetstagare med en utpräglad förtroendeställning och direkt ansvarför myndighetens beslut eller i andra ytterlighetssituationer. […] Givetvisbör en myndighet […] kunna ingripa mot en anställd som inte utför sina arbetsuppgifterpå ett riktigt sätt.Motsvarande uttalanden finns även i andra domar, t.ex. AD 1991 nr 106(häktesvakt som uttalat sig i medier), AD 2007 nr 20 (polisinspektör som påfritiden sände e-post med rasistiskt innehåll till en kommun) och AD 2011nr 74 (polisinspektör som på fritiden bloggat om bl.a. polisverksamhet) ochi uttalanden av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. I de nu nämndarättsfallen gällde det ifrågasatta åtgärder från myndighetens sida med anledningav att en anställd utnyttjat någon grundlagsskyddad fri- och rättighet. Idessa fall har Arbetsdomstolen således inte försökt att göra någon skillnad påom myndigheten har vidtagit den ifrågasatta repressalieåtgärden i egenskapav arbetsgivare eller i egenskap av just myndighet såsom representant för detallmänna.Det kan nämnas att Arbetsdomstolen verkar ha gjort en sådan distinktionnär det gäller det skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp som regeringsformenger medborgarna och frågat sig om det ifrågasatta tvånget – en orderatt genomgå en läkarundersökning – inneburit ett utnyttjade av offentligmakt, då skyddet gäller, eller den makt av privaträttslig natur som tillkommervarje arbetsgivare i förhållande till just de individer arbetsgivaren ingått anställningsavtalmed, se AD 1984 nr 94. Även Justitieombudsmannen har i enmotsvarande situation gjort samma distinktion, se JO 2006/07 s. 97.I 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning finns det ett förbud för statligtanställda att ha s.k. förtroendeskadliga bisysslor. Det är således förbjudetför den anställde att utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hanseller någon annan anställds opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetensanseende. Bisysslebegreppet omfattar i och för sig alla slags sysslor vidsidan av anställningen, även tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritid, meninte sådan verksamhet som typiskt sett får anses höra hemma på området förden anställdes privatliv och vad därmed omedelbart har samband 24 . Det har,bl.a. mot bakgrund av ett par regeringsbeslut, dock ansetts att bisyssleregelninte rimligen kan användas för att förbjuda en grundlagsskyddad rättighet 25 .24. prop. 1970:72 s. 7525. SOU 2000:80 s. 138 f och AD 2011 nr 74.