MAN SKA INTE VARA LÄTTKRÄNKT” - Kriminologiska institutionen ...

Alla yrkesgrupper inom kommunal vård och omsorg är utsatta, även de som inte hardirekt och daglig kontakt med vårdtagarna. Kvinnor är mer utsatta än män. Verbalt hot om våld är vanligast; det drabbar nästan alla. Många har upplevt olika känslomässiga reaktioner efter vålds- eller hothändelsen. Det finns ett betydande mörkertal vad gäller anmälningar. 17Anledningen till att dessa punkter valts ut är att beskriva för läsaren hur utbredningen avvåldet kan se ut inom vården. Det känns relevant att kunna illustrerar en form av förförståelsei hur vanliga eller ovanliga olika företeelser eller utsatthetsgrader är. Min förhoppning är ävenatt genom intervjuerna, få en inblick i om det finns likheter mellan intervjudeltagarnas svaroch dessa fakta. Detta betyder dock inte att de ska bekräfta eller förkasta en speciell hypotesutan snarare illustrera hur olika svaren och utsattheten kan te sig i förhållande till det som”förväntas” av intervjuledaren, det vill säga i det här fallet av mig själv.Tidigare forskning om brottsofferskap (Viktimisering)Attityder till våld inom vårdenMalin Åkerström behandlar ämnet attityder i sin artikel ”…’Det gicks bärsärkargång’...-nedtoning av våld på sjukhem” 18 där hon utifrån sin studie om våld inom äldreomsorgendiskuterar och problematiserar hur vi gärna kategoriserar människorna som utför handlingenistället för att kategorisera själva handlingen. Exempel på detta kan vara att det våld somutförts av en människa som ses som fysiskt svagare eller intellektuellt svagare än denpersonen som våldet riktades mot, egentligen inte är våld. Ett annat exempel på hurattityderna till våldet kan uttryckas är att de avdramatiseras genom att händelser berättas ipassiv form så att det framställs som någonting som alla inom vården är med om, en variantpå passiv form finns i titeln ”Det gicks bärsärkargång” eller i ett annat direktcitat: ”Man får ettnyp”. 19 Dessa skulle mer personligt kunna uttryckas ”Han/Hon gick bärsärkargång påmig/oss” och ”Jag fick en smäll av honom/henne”.17 Menckel, E (2000) s. 158-15918 Åkerström, M (2000)19 Åkerström, M (2000) s.303.8