MAN SKA INTE VARA LÄTTKRÄNKT” - Kriminologiska institutionen ...

identifierbara information lämnas ut 45 . Redan vid mitt första samtal med kontaktpersonenutlovades anonymitet för ID till den grad att deras namn inte skulle lämnas ut och dettaaccepterades som tillräckligt. Detta informerades även till ID inför varje enskild intervju. Ettproblem som senare uppstod var när jag kom på att ID kommer att kunna känna igen varandragenom att jag presenterar deras ålder, kön och titel. Det här blev ett moraliskt och etisktdilemma och därför tog jag kontakt med min kontaktperson och bad denne höra sig för omdetta var acceptabelt för de fyra ID. Kontaktpersonen sa att hon skulle frågaintervjudeltagarna och att jag, om samtycke till detta inte fanns, skulle få ett telefonsamtalfrån den/de misstyckande ID. Inga samtal kom dock. Här skulle jag vilja problematisera mittval att ”nöja mig” med att kontakta min kontaktperson där jag kanske borde ha kontaktat IDdirekt för att försäkra mig om deras medvetande om dilemmat. Förklaringen till detta var attjag inte hade deras telefonnummer när situationen dök upp och kände att det räckte med attkontakta min kontaktperson som jag tycker ger intrycket av att vara pålitlig. Ett annatkonfidentialitetsdilemma som min kontaktperson ställde sig skeptisk till var att jag tänktlämna ut geografiska antydningar om var behandlingscentret de jobbar på ligger. Även omdessa inte är direkta så är de spårbara och detta ändrades omgående när problemetuppdagades.KonsekvenserKvale och Brinkmann menar att en kvalitativ forskare hela tiden måste vara medveten omkonsekvenserna som en respondent kan erfara genom intervjumomentet. Den etiska principenatt man ska ”göra gott” innebär att risken för att en undersökningsperson lider skada ska varaså liten som möjligt 46 Forskaren är skyldig att överväga de möjliga konsekvenserna, inte baraför de personer som deltar i studien utan också för den större grupp som de representerar. Merutvecklat diskuterar Kvale & Brinkmann detta i termer av att öppenheten och intimiteten somkan infinna sig under en intervju kan göra att respondenter säger saker som de ångrar efteråtatt de delade med sig av. Att behandla känsliga faktorer var något som gjordes i min studie dåvi pratade om utsatthet, professionalism och brottsofferskap. Återigen kommer vi tillbaka tilldiskussionen om att naivt lita till det sunda förnuftet hos respondenterna eftersom de i mitt fallblev informerade om sin fullständiga frihet inför att ignorera frågor. Samtidigt så ärintervjusituationen i sig väldigt svår att avläsa var den leder och hur respondenterna känner45 Kvale & Brinkmann (2009) s. 8846 Kvale & Brinkmann (2009) s.89-9016