MAN SKA INTE VARA LÄTTKRÄNKT” - Kriminologiska institutionen ...

A: ”Att ha ett sår i huvet så blodet bara sprutar……att få åka till akuten och sy…..det hademan ju liksom inte tänkt sig när man åkte till jobbet på morgonen (skratt)”Uppföljningsfrågan blir om det påverkar A i hans arbete och här svarar han att man lär sig avdet inträffade men man blir inte rädd.A: ”Man får se det i ett annat perspektiv, kunde jag ha gjort det på ett annat sätt den härdagen för att förhindra det som skedde? Var jag provocerande? Kunde jag ha haft ett annattonfall?”Efter den här dialogen återkommer vi till kaffemuggsincidenten där han dock ansåg sig hablivit behandlad med oförätt, att han faktiskt blev misshandlad. Vidare ser han också på sigsjälv som ett brottsoffer eftersom han ”liksom alla andra människor omfattas av Svea RikesLag.” oavsett var man befinner sig i sin arbetssituation. Han berättar också att han alltidanmäler incidenter av sådan karaktär som kaffemuggsincidenten och tycker det är viktigt attalla gör det. Här får jag dock klart för mig att åklagarmyndigheten lägger ner nio fall av tiomed motiveringen att patienten redan har en påföljd, och det är ”ju tråkigt” att det är så enligtA. Han vidareutvecklar detta med att beskriva hans yrkeskår är åsidosatt av myndigheternanär det gäller att få upprättelse som brottsoffer. Här pratar han alltså om kollektivet och inteindividen. Vi avslutar intervjun med att A beskriver en våldsincident som inträffade en bittillbaka i tiden med en kvinnlig kollega till honom där händelsen rubricerades sommordförsök och var väldigt, väldigt allvarlig. Inte alls att jämföra med hanskaffekoppsincident som var ”harmlös i jämförelse” eftersom hans kollega höll på att dö.Intervjudeltagare BDet andra intervjuobjektet jag träffade är en kvinna i femtioårsåldern som jobbar sompsykolog, hon ger den psykologiska delen av det rättspsykiatriska utlåtandet när de får in nyapatienter. Hon ansvarar även för brottsbearbetning och psykoterapi med alla patienter deinhyser på avdelningen. Hennes erfarenhet av branschen är 27 år. Hennes roll på avdelningenär på en verbal nivå med psykoterapeutiska samtal med patienterna en gång i veckan så honhar en återkommande kontakt med dem även om den inte är på daglig basis. Hon verkar ävenutanför det behandlingscentret som intervjun utspelade sig på. Hon kommer hädanefter attomnämnas som ”B”.20