MAN SKA INTE VARA LÄTTKRÄNKT” - Kriminologiska institutionen ...

för det. Alltså ett brottsoffer per definition. De aspekter som är intressantast för den härundersökningen är de som har med arbetsplatsens syn på professionalitet att göra. Hurarbetsplatsen reagerar på olika händelser beroende på dess karaktär, alltså hur ”allvarlig”händelsen egentligen var enligt kollegerna till offret. Det har visat sig vara svårare att få stödnär man åsamkats mental smärta än fysisk smärta då fysiska yttre skador ofta ”talar för sigsjälva” medan psykologiska kränkningar ofta inte klassas som ett arbetsmiljöproblem. 10Vidare skriver Menckel, med exempel från äldreomsorgen, att övriga vårdares relation tillpatienten påverkar deras syn på den situation som uppstod mellan patienten och den utsattevårdaren. 11 Exempel på detta kan vara att man ger varandra ”tips” på hur man ska behandla enviss patient utifrån sin egen erfarenhet och att fokus förflyttas från att vara ett gemensamtarbetsmiljöproblem till att definiera personliga svårigheter och yrkesmässig svaghet hos dendrabbade vårdaren som inte tycks ”klara av” patienten. Själva händelsen bagatelliseras ochvårdarens professionalitet kan därmed indirekt ifrågasättas. Det återkommande temat är alltsåatt bagatelliseringar av händelserna är starkt förknippat med professionalism för yrket, dockgörs här en skillnad mellan den vanliga vårdsektorn 12 och psykvården där det enligt Menckelråder en helt annan attityd till problemet: ”Våld eller hot från vårdtagare med andra typer avpsykiska störningar eller från alkohol- eller drogpåverkade personer accepteras däremot inte,snarare tycks negativa upplevelser av laddade situationer förstärkas av detta tillstånd.” 13Detta därför att de, enligt Menckels undersökning, uppfattas som mer medvetna om sinahandlingar och att de är drivna av en klar vilja att skada. Intressant här är att ställa sig fråganom detta stämmer. Den spontana känslan av motsägelsefullhet inför påståendet att psyksjukamänniskor skulle klassas som mer ansvariga än de som inte är psyksjuka infann sig omgåendenär jag läste detta, råder verkligen dessa attityder inom psykvården? Utifrån denna skepsisformas en spontan nyfikenhet där jag ställer mig frågan om lyhördheten och den seriösainställningen till våldet inom psykvården som Menckel pratar om är så stor i en vardagligpraxis? Malin Åkerström diskuterar hur människor gärna avdramatiserar och normaliserarvåldet, hur de kategoriserar människorna bakom handlingen istället för att kategorisera självahandlingen 14 . Detta för att förflytta fokus från sin egen utsatthet och därmed ”nedtona” sitt10 Menckel, E (2000) s.104-10511 Menckel, E (2000) s. 105-10612 Här exemplifierat som en sektor som tar hand om dementa personer utöver de vanliga, psykiskt friskavårdtagarna.13 Menckel, E (2000) s.10714 Åkerström, M (2000) s.300-3016