MAN SKA INTE VARA LÄTTKRÄNKT” - Kriminologiska institutionen ...

viktimiserad men att det inte går att göra mycket åt saken genom myndigheternas inställningtill deras yrkesroll och dess utsatthet. Intervjudeltagare C förklarar att han är väldigt medvetenom att han blivit ”avtrubbad” genom sitt yrke och att han kanske egentligen borde känna merobehag än han gör. Han förklarar också att han i början blev ”chockad” och ”paralyserad” nären våldsam situation uppstod. Detta är något som jag tycker skiljer sig från Åkerströmsdiskussion om hegemonisk maskulinitet 72 då de åtminstone delvis, bryter mot de manliganormerna hon beskriver genom att förlika sig med svaghet och utsatthet.”Professionella kvinnor”?En annan intressant aspekt runt genusfrågan är inte bara hur de intervjuade männen delvistonade ner sin maskulinitet utan också hur kvinnorna förstärkte den genom att betona sinprofessionalism och handlingskraft. Intervjudeltagare B talar om ”victims” och ”survivors”,att man ”inte ska dra täcket över huvudet och gömma sig” och hur hon bemöter personligadödshot på ett konstruktivt och professionellt sätt. Intervjudeltagare D pratar om att hon ärmer orolig för sina manliga kollegor än för sig själv, att hon inte tillåter sig själv att känna sigkränkt och att känslor som uppstår efter konflikter rinner av ganska fort. Alla dessa exempelkan kopplas till en professionalism som Åkerström synonymiserar med hegemoniskmaskulinitet.Självklart bidrar även männen med professionalistiska uttalanden likväl som kvinnornaförmedlar en känsla av utsatthet. Det jag ville illustrera med de ovanstående exemplen är attinslag av den hegemoniska maskuliniteten och den ”coola professionalismen” fanns hos allarespondenter jag intervjuade.Hur bemöter man utsattheten professionellt på bästa sätt?Att vårdarna känner sig åsidosatta av myndigheterna och att detta bidrar till att skapa den”avtrubbade” 73 inställningen till vad som är professionellt inom rättpsykiatrin är relativt klart.Detta problem skulle kunna tänkas ha en lösning i att skapa utrymme för personalen att hasamtal om att visa förståelse för en kollega som blivit utsatt. Det skulle kunna vara engrundläggande faktor för huruvida dennes syn på våldet, både det verbala och det fysiska;avdramatiseras på ett bra sätt både privat och i det fortsatta arbetslivet. Även myndigheternabör se över hur de arbetar med fall av den här typen. Är ett pågående straff för72 Messerschmidt, J (2004) s.4373 Ordval utifrån Respondent C´s beskrivning om hur han utvecklats med åren rent mentalt i sitt arbete.29