Medlemsblad 2 2010 - SFOG

Varför blir Man gynekolog?Foley var handlingsmänniska. En gångträffade han av en slump en flygbolagsdirektörsom klagade över svårigheten attvid service upptäcka sprickor i flygplanvingensbalkar. Redan följande dag sågsFoley med cystoscop pröva om det gickatt se insidan av vingarna utan att skruvaisär dem. Med cystoscopet det gickenkelt att genom borrhål i vingarnas plåtse om balkarna hade sprickor! Numeraär fiberoptisk inspektion vedertagenmetod i flygservicebranschen.Dr Foley hade också en eminent förmågaatt föra fram sina idéer och innovationer.Vid en kongress i sin hemstadbjöd han hem gräddan av urologprofessorerna.Vid flygeln, lätt tillbakalutadstod en smokingklädd skyltdocka med enspruta i handen. Från sprutan gick entunn slang in under kavajen. ”Unzipped”kan man kalla den smokingkläddes belägenhet.Genom att aspirera med sprutankunde gästerna fylla sina tumblers medblended whiskey av god kvalitet. Foleyvar irländare och i hans hus förekomnämligen ej bourbon. Vem som gjort denuppblåsbara uretrasfinktern glömdes intei första taget.Allt var inte roligt. Foley hade två döttrar.Den ena var gift med en diplomatoch bodde i Paris under kriget. Honhjälpte strandade engelska flygare att flytillbaka över kanalen, åkte fast och dödsdömdesav tyskarna. Efter mycket trasselfick han ut henne levande. Tragiskt nogdrunknade hon under semester i USA tillsammansmed en liten dotter. Dennahändelse fördystrade hans sista år.År 1966 dog han av lungcancer.”Lucky Strike” hette visst cigarettmärket.Jag vet inte anledningen till att jag medstigande ålder får denna fråga mer sällanför egentligen blir frågan alltmer berättigadju längre tiden går eftersom andelenmän inom vår specialitet minskar kraftigt.Redan för 20 år sedan kände vi mänbehovet av ett eget nätverk vid den universitetsklinikjag då arbetade vid. ”ReteTestis” samlades för att bada bastu, ätakulinariska chips, dricka öl samt kommenteravad som sig på kliniken tilldrog.Senast vid Vintermötet kunde vi konstateraatt relationen kvinnor-män av de somklarat specialistexamen var 5:1. Även omkvinnor ibland tycker att vägen till jämställdhetär lång och krokig så har jag minnesbilderav hur den första kvinnliga busschaufförenoch den första kvinnligapolis”mannen” intervjuades i radion.Och då har jag ändå ett par år kvar tillpensionen. Trots den kvinnliga dominansensärbehandlas av allt att döma fortfarandekvinnor på ett nedvärderandesätt. När min kollega Annika i slutet avsin ST skulle assistera vid en operationgav den manlige undersköterskan hennestorlek 7 på handskar trots att hon bettom 61/2. När hon försökte protestera fickhon veta att ”på din nivå spelar det ingenroll”.När mina barn var små och undradevad jag gjorde på dagarna svarade jag ”Niskulle inte tro’t om jag sa’t”. Så småningomfrågade dom fnittrande om jag hadeundersökt många underliv idag och dåsvarade jag med deras eget språk –”typ”.Mina barn såg inget konstigt i att vi somnät på pingisbordet hade en rad videokasetterdär titlarna t.ex. kunde vara”Våga Vaginalt” men deras kompisarundrade väl. Det är med förtröstan jagkan konstatera att åtminstone en ätteläggtrots (tack vare?) dessa tidiga trauman valtmedicinarbanan. Kerstin Hagenfeldtbrukade säga att en bra gynekolog måstetycka om kvinnor. Det är ju självklart ochklockrent. När jag blickade ut över dansgolvetvid Vintermötet erinrade jag migden omvända könsrelationen vid ett speciellttillfälle under utbildningen. 1974gick VM i ishockey i Helsingfors och vivar ett gäng pojkar från kursen som togbåten över. Resenärerna bestod av cirka700 män och 10 kvinnor. Enligt parollen”same procedure as usual” speladesdet upp till dans efter middagen. Det slogmig att antingen var de närvarande kvinnornaväldigt intresserade av män ochhade speciellt valt denna tur eller så hadede ingen aning om att VM pågick ochdet hade bara slumpat sig så att de skullehälsa på sin familj i Finland just nu. Påden tiden var inte någon kvinna intresseradav ishockey – åtminstone inte någonjag kände. Trots att tidningarna och TVvar fulla med rapporter kunde annars välinfomeradedamer i omgivningen frågavem den där ”Honken” var.Om någon yngre manlig läsare tyckeratt fenomenet passar in på sin partneräven idag ska man bara vara tacksam fördet visar att vi ännu kan få ha små fredadezoner. Jag kommer fortfarande ihågresultaten av de två matcher vi såg ochden här förmågan att minnas idrottsresultathar förföljt mig hela livet. Tänk vadmycket oväsentligt vetande jag fyllt ochfyller min hjärna med. Jag skulle ha lättareatt rabbla upp de senaste 10 årenssvenska mästare i fotboll än redogöra förhandgreppen vid sätesförlossning och detskulle säkert inte rendera några pluspoängi specialistexamen. Nu tänker nog ni– kära läsekrets – att det är ju för väl attmännen försvinner ur specialiteten. Valetmellan en manlig sportfåne och en pålästkvinnlig gynekolog är ju inte så svårt –åtminstone inte om man just ska till attföda i säte. Men man kan ju alltid lösajust det problemet med ett snitt men detär en helt annan diskussion.Folke FänkålMEDLEMSBLADET 2/ 10 43