Intraprenörer, innovationer och tillväxt i svenska storföretag

INTRAPRENÖRER, INNOVATIONER OCH TILLVÄXT I SVENSKA STORFÖRETAGDe teoretiska sambanden mellan entreprenörskap och konkurrens, mellankonkurrens, startande av företag och ekonomisk tillväxt behöver såledesenligt rapporten ytterligare klarläggas och de empiriska studierna inriktasäven mot innovation och konkurrens samt egen- och nyföretagande påregional nivå och på klusternivå.När det särskilt gäller sambandet mellan intraprenörskap och ekonomisktillväxt konstaterar rapporten att det finns behov av såväl teoretiska somempiriska studier. Av de identifierade aktiviteterna bör alltså företagensinnovativa verksamhet och konkurrensförhållanden undersökas ochrelateras till deras tillväxt samtidigt som intraprenörens roll i sammanhangetbelyses.Konkurrensbegreppet behöver dock klargöras. Man kan fråga sig omkonkurrens inte är en effekt eller funktion av övriga aktiviteter snarare änen självständig, låt vara överlappande, aktivitet i sig. Detta oavsett omman talar om företagets eget eller omgivningens bidrag till ökad konkurrens.Man bör också beakta att motsatsen till konkurrens, nämligen samspel,legalt samarbete och ”lokalt nätverkande” kan ha en positiv betydelse förden ekonomiska tillväxten (jfr Waluszewski 2002 och Johannisson 2002).Problemet att mäta konkurrenstryck, liksom för övrigt innovationer ochtillväxt, kan äventyra en kvantitativ studie och bör ägnas särskild omsorg.På nationell nivå mäts den ekonomiska tillväxten i regel med stigandeBNP per capita, på företagsnivå med vinstökning och ökad försäljning.På båda nivåerna kompletteras tillväxtbilden ofta med hjälp av andra mått,till exempel ökad sysselsättning och ökad produktivitet. Problemet äratt även minskad sysselsättning kan vara en avsedd, positiv effekt iföretagen. En ny produktionsmetod är normalt arbetsbesparande ochproduktivitetshöjande medan däremot en ny produkt ofta leder till utvidgadproduktion och ökad sysselsättning. På branschnivå kan samtidigt den nyaprodukten leda till utslagning av gamla produkter och minskad sysselsättningför konkurrenterna. Den nya produkten, till exempel en industrirobot, kanockså bli en komponent i en ny, arbetsbesparande produktionsprocess.Edquist m.fl. (2002), som skiljer mellan produktinnovationer ochprocessinnovationer (tekniska eller organisatoriska), har förutom nämndaskillnad i sysselsättningseffekter konstaterat att 75–90 procent av densvenska industrins FoU-investeringar avser produktinnovationer ochproduktutveckling. De påvisade också ett samband mellan hög FoUintensitetoch ökad sysselsättning i de produktinnovativa företagen. Demarkerade dock att innovationsaktiviteter består av mer än FoU, till exempelav interaktivt lärande mellan företag och deras kunder eller leverantörersamt ”learning by using/doing”. Östholm m.fl. (1996, s.131f) hävdar ”attstora FoU-resurser inte garanterar framgång i innovationsverksamhet”.Innovationerna ”skapas och drivs fram av individer”. Jämfört med perioden1870–1970 iakttas en tillbakagång under 1970-, 80- och 90-talen. Efter1970 ”har det funnits allt sämre möjligheter för individer att utvecklauppfinningar till betydande innovationer och att bygga upp stora företag”.12