V%C3%A5ga%20Se%20-%20KSv%C3%A4gledning

könsstympning inte behöver vara medvetna om sedvänjan eller att den kan komma att
utföras på dem.
Nedan följer olika riskfaktorer att vara uppmärksam på. Det är viktigt att vara medveten
om att en faktor i sig inte är nog. Det krävs alltid individuella bedömningar i varje enskilt
fall och att det görs en samlad bedömning utifrån all information runt flickan.
• Familjens grad av integration i samhället 53
• Att flickans moder är könsstympad 54
• Att flickan har en syster som redan har utsatts för könsstympning 55
• Flickor som har frånvaro från skolutbildning om sexuell hälsa och rättigheter kan
vara i risk, eftersom detta kan bero på föräldrarnas önskan att hålla flickan
okunnig om sin kropp och om sina rättigheter 56 .
• Flickans ålder: tidpunkten för könsstympning kan variera. Många flickor utsätts
för ingreppet när de är mellan 4 och 14 år gamla, men det kan även ske under
spädbarnstiden. 57
• Föräldrarnas utbildningsnivå – forskning visar att föräldrars utbildningsnivå
påverkar benägenheten att bryta med traditionen 58
I Socialstyrelsens rapport ”Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för
könsstympning: En uppskattning av antalet” nämns också att följande kan utgöra riskfaktorer:
”Grad av integration och hur länge invandrare från länder där könsstympning förekommer har levt i
exil är faktorer av betydelse i sammanhanget. I en norsk studie från 2012 bland somalier i Oslo, tog
70 procent avstånd från alla former av könsstympning [28]. Övriga var ambivalenta eller positiva till
att könsstympning ska fortgå. En skyddsfaktor i den norska studien var hur
länge man bott i Norge. Det var främst de nyanlända invandrarna som hade en positiv inställning till
könsstympning. Integration som en skyddsfaktor tas upp i fler studier, bland annat i en översikt från
Spanien om attityder till könsstympning [29].
Riskfaktorer som nämns i litteraturen är bland annat ambivalens kring att överge traditionen, då den
också kan förknippas med kulturella värden och gemenskap [22, 24]. Det kan finnas en risk att en
del familjer vill fortsätta med traditionen efter migration, för att det kan kännas viktigare att bevara
gamla traditioner när man lever i exil.
Resor till ursprungslandet kan innebära en risk, även för familjer som själva ta-git avstånd från
könsstympning. Det kan finnas en risk att släktingar låter utföra könsstympning på eget bevåg [16,
25].
Föreställningen att könsstympning av flickor och kvinnor är en religiös sedvänja omnämns som en
riskfaktor [22, 29]. 59 ”
53 UK Home Office, 2011
54 UK Home Office, 2011
55 UK Home Office, 2011
56 UK Home Office, 2011
57 UNICEF, 2014
58 Almroth et al, 2001
59 Socialstyrelsen, 2015d
22