V%C3%A5ga%20Se%20-%20KSv%C3%A4gledning

Detta innebär att skolan så som Skolverket föreslår i ”Till rektor: Hedersrelaterat våld och
förtryck- skolans ansvar och möjligheter” 82 ska arbeta på tre nivåer. Skolan ska nå alla elever
vilket skolan främst kan göra genom sin pedagogiska uppgift. Skolan ska också upptäcka
utsatthet hos flickor och skolan ska om en flicka är eller riskerar att bli utsatt för
könsstympning se till att hon får det stöd och skydd hon behöver genom anmälan till
socialtjänst och polis.
5.2 Att uppmärksamma utsatta flickor och flickor i riskzon
Enligt Socialstyrelsen finns det drygt 7 000 flickor under 18 år i Sverige som kan ha varit
utsatta för någon typ av könsstympning 83 .
Den pedagogiska personalen i skolan har stora möjligheter att uppmärksamma flickor
och deras situation, eftersom de möter dem dagligen. Sådant som kan vara viktigt att
vara uppmärksam på är exempelvis om en flickas beteende förändras, om hon har
återkommande frånvaro eller om hennes hälsa försämras. För en enskild pedagog kan
det vara svårt att tolka och förstå orsakerna till sådant, och därför är det viktigt med stöd
från skolans elevhälsoteam där det finns samlad kunskap. 84
Resurspersoner till pedagogerna kan vara till exempel skolsköterska, kurator, psykolog,
skolläkare, specialpedagog och rektor. Resurspersonerna kan verka som känslomässigt
och professionellt stöd både för elever och för övrig skolpersonal. Det är viktigt att
poängtera att det alltid är rektor som har det yttersta ansvaret på skolan. Socialtjänsten
kan också vara en viktig part att samråda med när frågor som exempelvis
könsstympning diskuteras på skolan. De kan även vara ett stöd i samtal med föräldrar.
För att underlätta skolans arbete är det av stor vikt att se över befintliga rutiner inom sin
egen verksamhet, men även se över samverkansrutiner gentemot socialtjänst,
ungdomsmottagning, barnklinik, kvinnoklinik och barn-och ungdomspsykiatrin. Dessa
aktörer kan ta vid elevärenden som skolan har uppmärksammat.
För att skolperson ska kunna se tecken på flickors utsatthet så är kunskaper viktiga.
Förslagsvis bör skolledningen ordna utbildningstillfällen för all personal om
könsstympning.
Flickor som är utsatta eller som riskerar att utsättas för könsstympning kan visa detta på
tydliga sätt, men kan lika gärna göra det på vaga och diffusa sätt. Flickans utsatthet kan
komma fram i skolarbetet, genom teckningar och berättelser, genom spontana
reaktioner eller på fysiska sätt. Hon kan vara utåtagerande, och/eller ha fysiska besvär.
Oavsett hur flickan förmedlar sin situation så bör personalen reagera. Det kan vara
genom spontana frågor och kommentarer, genom mer planerade samtal med barnet
eller genom samtal med vårdnadshavaren. Det kan även vara en bror eller syster som
kan uttrycka oro för vad som ska ske med hans/hennes syster.
Det är alltid bättre att reagera en gång för mycket än en gång för lite! Om flickan är
ledsen eller arg, fråga om varför! ”Hur är det med dig, varför är du ledsen?” Om hon har
skrivit, tecknat, sagt något, fråga vad hon har skrivit, tecknat. Försök få henne att
berätta. Att lyssna, att ta del av och uttrycka empati, är nödvändigt och kan vara helt
avgörande för att hon ska våga fortsätta berätta och våga ta emot hjälp.
82 Skolverket, 2010.
83 Socialstyrelsen, 2015d
84 Se Socialstyrelsens och Skolverkets Vägledning för elevhälsan, s. 120.
31