V%C3%A5ga%20Se%20-%20KSv%C3%A4gledning

Könsstympning av unga flickor och kvinnor initieras oftast av en anknytningsperson
vilken är en viktig person för barnet, som står barnet nära och som det är beroende av.
Vea 243 som gjort studier på barn efter sexuella övergrepp beskriver att barn känner sig
svikna och förråda, när de upplever att någon som de är beroende av eller litar på, gör
dem illa. Barn kan också uppleva svek av familjemedlemmar som inte klarade av att
beskydda dem. Hur stor grad av svek som barnet upplever, beror på barnets närhet till
den som utför övergreppet. Att uppleva svek ger barnet skador som uttrycks genom
sorgereaktioner och depressioner. Vidare kan barnets otrygghet ge utslag i ett klängigt
beteende. Andra barn reagerar på motsatt vis och klarar inte att lita på andra och visar
ett undandragande beteende där det isolerar sig. Man vet idag att det är mycket viktigt
för barn och ungdomar som varit utsatta för en potentiellt traumatisk livshändelse att
det finns åtminstone någon god vuxen som tror på det barnet berättar och som kan
stödja det. Den mest effektiva källan för att skydda barn mot traumatisering är oftast
familjen. Men detta blir komplicerat när en anknytningsperson initierat
könsstympningen och sedan skall vara den som tröstar barnet. Könsstympning är
dessutom tabu och diskuteras vanligtvis inte alls i familjer efter att den utförts. Detta
betyder att barnet är ensamt med sin smärta, sina känslor och tankar vilket kan öka
risken för traumatisering.
Goldsmith, Freyd och DePrince 244 har i forskning om ”Betrayal trauma”, trauma utfört
av någon som står offret nära, rapporterat att unga vuxna som utsatts för trauma, och
därmed svek, av en närstående person har svårigheter att uppmärksamma, rapportera
och förstå sina egna emotionella tillstånd. Alexitymi, det vill säga svårighet för den
drabbade att identifiera och beskriva egna och andras känslor, associeras i
forskningsresultaten med trauma där offret utsatts av en för denne närstående person.
Alexitymin associeras även med fysiska hälsoproblem. Följaktligen kan alexitymi för
unga flickor och kvinnor som utsattas för könsstympning initierat av någon närstående,
innebära svårigheter att identifiera och beskriva hur de känner vilket medför
underrapportering av symtom och svårigheter vilket i sin tur även påverkar behandling
vid PTSD.
Att könsstympning ingår i de drabbades kultur har ibland ansetts som ett sätt för de
unga flickorna och kvinnorna att kunna bemästra sina traumatiska och stressande
upplevelser i samband med denna. Människor i kris söker naturligt plattformar för att
hantera den. Kulturen med idéer, traditioner, normer, värderingar, kunskaper och
trossatser kan därvid självklart bli en trygghet. Fontana & Rosenheck 245 drar av
resultaten i sin studie om traumatiska krigsstressorer och psykiatriska symtom bland
krigsveteraner från Andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget slutsatsen att det
faktum att veteranerna från Andra världskriget hyllades som hjältar vid hemkomsten
från kriget, mildrade verkan av de psykiatriska symtomen av krigsupplevelserna hos
dessa soldater. Detta upplevdes inte av de soldater som deltagit i Koreakriget eller
Vietnamkriget. Könsstympning av flickor och kvinnor har på liknande vis ansetts som
en smärtsam initieringsrit inbäddad/innesluten i kulturen, där de negativa
konsekvenserna kompenseras för genom de positiva upplevelserna, såsom t.ex. fest,
presenter och det sociala erkännandet som kan följa på könsstympningen. Behrendt &
Moritz 246 samt Kizilhan 247 konstaterar tvärtom utifrån resultaten i studierna gällande
88 Vea, 2012
244 Goldsmith et al., 2012
245 Fontana & Rosenheck, 1995
246 Behrendt & Moritz, 2005
247 Kizilhan, 2011
80