Vandring och mål Gammal kultursten i och kring ett skogsparti Sven-Inge Windahl 2016

En annan vandring - en annan gång.
Stenvandringar kan vara tunga. Men det är ofta inte stenen som är tung. Den här gången i maj var det särskilt
tungt. Jag skulle fylla 70 och trivdes inte med det. Det var det som var det tunga. Men så kom ljuset i form av
några ljusstrimmor tvärs över grusvägen. . Ur ljuset stapplar en nyfödd – skälvande och vinglande – älgkalv rakt
emot mig. Vi tittar på varandra, förundrade men utan rädsla. Han visste definitivt inte vem (vad) jag var. Och
mötet var så oväntat och omskakade att jag till en början inte riktigt kunde fatta vem (vad) han var. Vi ser på
varandra - fast han har svårt att titta på mig och hålla balansen samtidigt. Jag står stilla. Han kommer närmare
tills han bara är fem meter framför mig. Då viker han (eller snarare vinglar) ner bland granarna vid vägen. Det
var ett bra möte. Vi visste nog båda att vi aldrig mera skulle ses. Men sådana engångsmöten kan ibland vara de
bästa. Minnet av mötet och den positiva kraften jag fick kommer alltid all leva kvar inom mig. Och jag är säker
på att detsamma gäller även för älgkalven.