lidandet-enligt-matteus-program

Alla dessa medel använder sig Bach av för att förmedla
utsagan att detta lidande har skett för mig, för oss, för
världen. Därför sjunger ”församlingen”, som första
reaktion när Jesus berättar om det lidande som väntar
honom, koralen med den öppna frågan ”O Jesu kär, vad
har väl du förbrutit … När blev väl du till något brott
förvunnen och skyldig funnen?”. När lärjungarna vid
måltiden konfronteras med Jesu ord att bland dem finns
en förrädare, frågar de upprörda och i mun på varandra:
”Det är väl inte jag, herre?”. Bach låter då återigen
”församlingen” svara. Med passionens andra koral ”Ja,
jag är den som svikit” ges svar på de öppna frågorna från
den första koralen och även på lärjungarnas fråga. På
detta sätt tydliggör Bach återigen den teologiska kärnan i
passionen. Jesu lidande är ett ställföreträdande lidande
för människornas synder. Han lider för att människorna
skall befrias från sin skuld. Därmed är allt historiskt
avstånd upphävt, Jesu lidande gäller för alla människor
i alla tider. Eftersom förmågan att ta emot förlåtelse
förutsätter insikt om den egna skulden känner den
enskilda kristna igen sig i detta lidande. Han eller hon är
delaktig och bekänner med andra kristna sin skuld.
Därför är det också redan från början tydligt att Bach
inte, som många velat göra gällande, skrivit en antisemitisk
passion och givit judarna skulden för Jesu död. Han
drar in sig själv och alla människor, även de kristna, i
detta skeende. Även det dramatiska skeendet - förräderiet,
rättegången, hånet och korsfästelsen - som Bach med
sin musik tydliggör, visar på hur lätt människor då, likaväl
som idag, låter sig förledas av maktälskande tjänstemän,
präster eller politiker, så att de, då som nu, kräver
att en Barabbas skall släppas fri, att de skriker ”korsfäst”
och ropar att ”hans blod må komma över oss och våra
barn”. Varje människa, som utsätter sig för dessa bilder
måste ställa sig frågan, om hon inte betraktar sig själv i
en spegel och känner igen sig själv: ”Det är jag”.
För att göra denna självkännedom uthärdlig och hälsosam,
får åhörarna upprepade gånger höra tröstande
ord. De innesluts om och om igen i en medkännande kärlek
till den lidande Jesus. Detta sker i synnerhet genom
de fem sår-koralerna, som med melodin till ”O huvud
blodigt sårat” delar upp passionen i olika delar. Koralen
uppträder i fem olika tonarter; om man tar melodins
inledningston och noterar dem efter varandra så avslöjas
en kromatisk nedåtgående rörelse, en så kallad passus
doriusculus, en ”smärtsam vandring”, som denna figur
kallas på musikspråk:
De fem sårkoralernas inledningstoner, kromatiskt fallande
1 2 3 4 5
1. Erkenne mich mein Hüter (koral nr 15)
2. Ich will hier bei dir stehen (koral nr 17)
3. Befiehl du deine Wege (koral nr 44)
4. O Haupt voll Blut und Wunden (koral nr 54)
5. Wenn ich einmal soll scheiden (koral nr 62)
11